Etikettarkiv: Karolinska Institutet

Dynamisk cancerforskning på KI

Nicola Crosetto, forskare vid Cancerforskning KI. Foto: Stefan Zimmerman
Nicola Crosetto, forskare vid Cancerforskning KI. Foto: Stefan Zimmerman

På det strategiska forskningsprogrammet Cancerforskning KI samlas olika discipliner, där ledande forskare samarbetar för att hitta nya behandlingar mot cancer. Här finns både grund- och kliniknära forskning.
– Det är en oerhört spännande och dynamisk miljö, säger Marianne Farnebo, som forskar om hur defekter i ett visst protein kan ge upphov till tumörer.

Marianne Farnebo, som är docent i experimentell onkologi, har varit verksam vid Karolinska institutet under nästan hela sin karriär. Hon är biomedicinare i botten och disputerade i leukemi och genetik vid KI 2003.
– Jag ville arbeta med cancer eftersom det är en av de stora, svåra folksjukdomarna, där det verkligen finns behov av nya behandlingar. Mitt fokus har hela tiden varit att på cellnivå förstå varför cancer uppstår, berättar hon.
Väldigt tidigt i sin forskarbana hittade Marianne en tidigare okänd gen i DNA-tråden. Genen fick namnet WRAP53 eftersom den ligger nära den sedan tidigare kända genen P53, som har stor betydelse för att skydda mot cancer. Marianne upptäckte att WRAP53 styr P53:s aktiviteter och att skador i WRAP53 är en vanlig orsak till att cancer uppstår. Även för tidigt åldrande är kopplat till medfödda skador i WRAP53.
– Det var fantastiskt att redan i starten av min karriär få upptäcka en helt ny gen. All min forskning har sedan dess varit baserad på WRAP53, säger Marianne.

Marianne Farnebo, docent i experimentell onkologi vid KI. Foto: Håkan Flank
Marianne Farnebo, docent i experimentell onkologi vid KI. Foto: Håkan Flank

Proteiners roll
Idag studerar Marianne Farnebo och hennes team vilken roll det protein som WRAP53 producerar har i cancer och hur arvsmassan reparerar sig efter en skada. Det är grundforskning på cellnivå, som är viktig för att kliniskt kunna göra sjukdomsprognoser och förutsäga vilken effekt behandling kan ha på olika tumörformer. Hon har byggt upp en forskargrupp på nio personer och lyfter fram den stora fördelen av att kunna arbeta i en forskningsmiljö i den absoluta frontlinjen.
– Här finns en långsiktighet och stabilitet som verkligen främjar hög kvalitet i forskningen.
Marianne får medhåll av Nicola Crosetto, en annan ung, framstående forskare vid Cancerforskning KI. Nicola är disputerad onkolog och kom till Karolinska Institutet 2015 efter medicinstudier i Italien, doktorandtjänstgöring i Frankfurt och postdoc på MIT i Boston. Hans forskningsfält ligger i gränslandet mellan medicin och fysik.
– Jag sökte mig hit för jag visste att det skulle öppna många möjligheter och spännande samarbeten. Karolinska Institutet är internationellt välrenommerat och erbjuder en unik forskningsmiljö och möjlighet att nå ut i den kliniska verksamheten, säger han.
Nicolas forskargrupp studerar de processer som får DNA att bli fragilt och gå sönder och därmed ger upphov till cancerceller som beter sig okontrollerat. En viktig del av forskningen är att skapa matematiska beräkningsmodeller för den här processen.
– Om vi förstår processen så kan vi hitta mönster och mekanismer som ligger bakom uppkomsten av cancer. Det kan i sin tur leda till nya sätt att angripa cancer, med riktad behandling som har färre biverkningar och inte skadar friska celler, säger han.

Skapar en atlas
– Vi för samman biologi, bioteknik, fysik och ingenjörsvetenskap för att analysera stora mängder data om genomet, förklarar Nicola, som nu under våren publicerar en artikel om sin forskning i den ansedda tidskriften Nature Biotechnology.
Målet är bland annat att konstruera en atlas över DNA-fragilitet i olika cancerformer.
En stor fördel med den multidisciplinära forskningsmiljön på KI är att den ger möjlighet till synergier och samverkan. Marianne Farnebo och Nicola Crosetto planerar att samverka i ett forskningsprojekt där hans matematiska beräkningsmodeller appliceras på hennes cellforskning, berättar han.
– Vår forskning har många samband. Mariannes grupp har expertisen när det gäller reparation av cellerna och vi specialiserar oss på genomet. Det är den här typen av samarbete som verkligen berikar och för cancerforskningen framåt.

Cancerforskning KI

Det strategiska forskningsprogrammet Cancerforskning KI kombinerar cancerbiologi med klinisk cancerforskning från hela KI och samlar forskare från olika discipliner. Målet är att generera nya vetenskapliga upptäckter som kan övergå i klinisk användning. Genom att samla cancerforskningen i en organisation stärks förutsättningarna för samarbete med externa aktörer och samverkan inom KI. Verksamheten leds av Jonas Bergh, co-directors Kamila Czene, Urban Lendahl och administrative chefen Johanna Furuhjelm. Stöd för programmet kommer från regeringen genom de strategiska initiativen.
Tre forskningsområden är nu öppna för ansökningar: Läs mer här!

https://ki.se/en/cancerresearchki/cancer-research-ki

Matematik i cancerforskningens tjänst

Anna Johansson, biostatistiker och cancer­epidemiolog vid KI.
Anna Johansson, bio­statistiker och cancer­epidemiolog vid KI.

– Cancerforskning kräver samverkan. Här behövs både duktiga kliniker som förstår patientdatan och driftiga statistiker som vet hur insamlad information kan utnyttjas på bästa sätt, säger Anna Johansson, biostatistiker och cancerepidemiolog vid KI.

Till skillnad från många andra cancerforskare som tar sig an sjukdomen med utgångspunkt från onkologi och biologi bottnar Anna Johanssons forskning i matematiken.
– Jag har kommit in på det medicinska forskningsfältet för att jag kan använda data på ett genomtänkt sätt, som gör att man med hjälp av registerdata kan svara på kliniskt relevanta frågeställningar.
Som statistiker utnyttjar Anna Johansson och hennes forskargrupp styrkan i de svenska registren.
– Mycket av det vi gör används som bakgrundsinformation till andra studier vilket ger träffsäkrare och mer specifika, målinriktade studier. Men vi kan även gå in på mer kliniska frågeställningar och undersöka hur en viss tumörbiologi predikterar prognos eller återfallsrisk. Det är enormt spännande att vi bara med hjälp av rutinmässigt insamlade data kan svara på frågor om prognos, utfall och behandling.

”Vi vill hitta orsakerna bakom den ökande förekomsten av graviditetsnära cancer.”

Träffsäkrare terapi
Hennes eget forskningsområde är inriktat på cancer och reproduktionsfaktorer med särskilt fokus på graviditetsnära cancer.
– Med utgångspunkt från det stora svenska cancerregistret och kombinerat med olika datakällor kan jag hitta de cancerfall som är diagnostiserade under och strax efter graviditet.
Till saken hör att cancer under graviditet eller amning är ovanligt. Cirka 250 kvinnor i landet drabbas årligen, men sjukdomen är allvarlig och antalet fall ökar.
– Vi vill hitta orsakerna bakom den ökande förekomsten av graviditetsnära cancer. Vi vill också försöka förstå vilka tumörformer som bidrar till förekomsten och hur graviditetsnära cancer rent biologiskt skiljer sig från andra tumörer. Ett annat forskningsspår är inriktat på att se om det finns skillnader i diagnostik och behandling och hur det i så fall påverkar risken för återfall och död.
Forskningsprojektets övergripande syfte är att förbättra och utöka dagens vårdriktlinjer för patienter med graviditetsnära cancer.
– Mitt mål är dessa kvinnor ska få en så träffsäker och bra behandling som möjligt, fastslår Anna Johansson.

Hallå där Anna Martling!

Anna Martling, professor vid Karolinska Institutet samt överläkare och kolorektalkirurg inom Tema Cancer vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Anna Martling, professor vid Karolinska Institutet samt överläkare och kolorektalkirurg inom Tema Cancer vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Hallå där Anna Martling, professor vid Karolinska Institutet samt överläkare och kolorektalkirurg inom Tema Cancer vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Varför har du riktat in din forskning på tarmcancer?
– Tarmcancer är en mycket vanlig cancerform som drabbar nästan 7 000 personer i Sverige årligen och tyvärr fortfarande har en hög dödlighet. Detta är ett område där det verkligen går att göra nytta för patienterna.

Vad har de senaste årens forskningsframsteg inom området inneburit?
– Tarmcancer botas primärt med kirurgi, idag används även strålning, cellgifter och målinriktade terapier. Vi kan bota betydligt fler än för 20-30 år sedan, men tyvärr är det fortfarande många som drabbas av spridd sjukdom. Den stora utmaningen är att angripa risken för spridning. Viktigt är också att minska biverkningar av behandlingen så att patienterna kan leva ett gott liv efter genomgången sjukdom.

”Om behandlingen är så effektiv som vi tror att den är kommer vi att kunna rädda 300–400 liv per år, bara i Sverige.”

Vad gör du just nu?
– Jag leder bland annat ALASCCA-studien som handlar om att studera värdet av tilläggsbehandling med aspirin till patienter som opererats för tarmcancer. Vi vet att aspirin kan minska risken för att insjukna i tarmcancer, nu studerar vi risken för att återinsjukna. Hypotesen är att patienter med en specifik genförändring i sin tumör har nytta av denna behandling. Vi har hittills kartlagt 3 000 patienter i Norden och erbjudit de som har den eftersökta genförändringen att delta i vår studie där de lottas till en låg dos aspirin eller placebo. Vi hoppas kunna presentera de första svaren 2023. Om behandlingen är så effektiv som vi tror att den är kommer vi att kunna rädda 300–400 liv per år, bara i Sverige.
Eftersom vi parallellt med att söka efter genförändringen som rör ALASCCA-studien kartlägger cirka 300 andra kända tumörgener, samt sparar material och vävnad, skapas även en forskningsresurs som öppnar upp för nästa generations forskare och deras framtida studier inom fältet.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Med ALASCCA-studien hoppas vi kunna förhindra att patienter återinsjuknar. Vi arbetar även på bred front med att minska insjuknandet i tjock- och ändtarmscancer, bota en större del av de som ändå insjuknar samt med att minska biverkningar av olika behandlingar.

Vad är det som driver dig i ditt arbete?
– Patienterna. Att veta att vi ger den absolut bästa behandlingen utifrån varje enskild patients förutsättningar och sjukdom.

Professorn som inte kan sluta forska

Håkan Mellstedt, professor vid Karolinska Institutet.
Håkan Mellstedt, professor vid Karolinska Institutet.

Immunterapins framgångar inom cancerområdet är resultatet av många års forskning. En som varit med nästan från början är Håkan Mellstedt, professor vid Karolinska Institutet, som tilldelats Jan Waldenströms hederspris för sina pionjärinsatser inom immunterapi.

Det har gått femtio år sedan Håkan Mellstedt började sin forskarkarriär inom immunterapi.
Hans första vetenskapliga artikel i ämnet publicerades i Lancet 1979 där han visade att interferon, som kan aktivera NK–celler, var en effektiv behandling av myelom, en cancersjukdom som angriper benmärgen. Upptäckten lade grunden till fortsatt utveckling av denna behandlingsstrategi.
Vid ungefär samma tid publicerade den polsk-amerikanske forskaren Hilary Koprowski en artikel som beskrev de första behandlingarna med monoklonala antikroppar mot tjocktarmscancer.
– Jag förstod att detta skulle kunna bli mycket intressant för cancerbehandling och kontaktade Koprowski. Vi inledde ett samarbete som ledde fram till att jag 1983 behandlade den första patienten i Sverige med monoklonala antikroppar riktade mot tjocktarmscancer.

”Vi kunde visa mycket väl hur det hela fungerade, effekten var inte slående men grunden var lagd.”

Föregångare
De kommande åren ägnades fortsatta studier om antikropparna och hur de verkade hos patienten.
– Det pågick parallell utveckling i andra länder, men vi var den enda gruppen som fokuserade på spridd cancersjukdom. Vi kunde visa mycket väl hur det hela fungerade, effekten var inte slående men grunden var lagd. Nya behandlingar fungerar sällan optimalt, det gäller att kartlägga principen och sedan vidareutveckla konceptet, förklarar Håkan Mellstedt.
Vid den här tiden hade han även börjat intressera sig för Campath-1H, en antikropp mot KLL, Kronisk Lymfatisk Leukemi.
– Den utvecklades med mycket goda resultat, behandlingen gav dock besvärande biverkningar på det normala immunsystemet. Men vi hade visat principen och publicerade våra resultat 1997.

Cancervaccin
Nästa steg blev translationella studier av potentiella cancervacciner.
– Det ägnade vi oss åt ända fram 2016 och kom så långt att vi med hjälp av olika vaccin, flera av dem egentillverkade, kunde framkalla ett immunologiskt svar med mördar-T-celler. Svaret var emellertid för svagt för att ha klinisk betydelse, men principen var rätt och utvecklas vidare av forskargrupper över hela världen.
Idag är hans forskning inriktad på den cancerspecifika tillväxtfaktorn ROR samt på hämmare av det innata, d.v.s. medfödda immunsystemet. Och därmed är cirkeln sluten, det var i det innata immunsystemet som hans forskning startade för ett halvt sekel sedan. Men att lämna laboratoriet och gå i pension existerar än så länge bara i teorin.
– Jag skjuter på det, kanske är jag inte tillräckligt mogen för att ta beslutet, det är enklare att bara köra på, säger Håkan Mellstedt och skrattar gott.

PCM-programmet har nått ny milstolpe

Claes Karlsson, programdirektör för PCM-programmet.
Claes Karlsson, programdirektör för PCM-programmet.

PCM-programmet kommer under de närmaste åren att ha fokus på biomarkörstyrda tidiga kliniska prövningar.
– Satsningen kommer att ge fler cancerpatienter chans till ny behandling inom ramen för kliniska studier, säger Claes Karlsson, programdirektör.

PCM-programmet (Personalised Cancer Medicine) startades av Radiumhemmets Forskningsfonder för sex år sedan i syfte att främja forskning kring individualiserad cancerbehandling vid Karolinska Institutet (KI). Immunonkologi, tidiga kliniska prövningar, datadelning, utbildning samt molekylär- och bilddiagnostik har identifierats som särskilt betydelsefulla områden representerade av egna arbetsgrupper.
– Kvalificerad patientmedverkan är en annan viktig hörnsten i det arbetet, säger Claes Karlsson.
Han konstaterar att PCM nu lämnat den inledande kartläggningen för att under de kommande åren ha fokus på biomarkörstyrda tidiga kliniska prövningar, som är ett naturligt nästa steg i programmets systematiska arbete med att underlätta för PCM-forskning i Stockholmsregionen. Satsningen kommer att driva på utvecklingen av de områden inom forskning och rutinsjukvård som behöver förbättras för att fler cancerpatienter, utan tydligt etablerad terapimöjlighet, ska kunna erbjudas en chans till ny behandling inom ramen för en klinisk studie.
– Vi hoppas bidra till att Karolinska Universitetssjukhuset blir en attraktivare samarbetspartner för både läkemedelsindustri och akademisk forskning, vilket kommer att generera ännu fler behandlingsmöjligheter för framtida patienter. Interdisciplinär samverkan är en förutsättning för precisionsmedicinsk forskning. En viktig uppgift för oss är att sammanföra PCM-forskare vid Karolinska Universitetssjukhusets Tema Cancer och Science For Life Laboratory med KI, säger Claes Karlsson.

”Interdisciplinär samverkan är en förutsättning för precisionsmedicinsk forskning.”

Europeiskt samarbete
– Internationellt samarbete är helt nödvändigt för klinisk cancerforskning och utveckling av PCM, säger professor Ingemar Ernberg, ordförande för PCM-programmet. KI:s medverkan i Cancer Core Europe (CCE) sköts genom PCM-programmet, vars verksamhet också genomsyras av detta samarbete.
CCE har som syfte att snabbare överföra forskningsframsteg till direkt patientnytta, genom gränsöverskridande samarbete mellan olika arbetsområden och discipliner. Team science är ledorden. Ett direkt exempel på detta är CCE:s pågående gemensamma kliniska prövning, Basket of Baskets (BoB), där universitetssjukhuset och KI medverkar genom PCM-programmet. BoB-studien är inriktad på individanpassad behandling där patienterna får medicin som baseras på förekomst av specifika molekylärbiologiska avvikelser. Detta ökar också patienternas möjligheter att få tillgång till nya läkemedel och är en modell för framtida läkemedelsprövningar.
– För oss som representerar Karolinska Universitetssjukhuset innebär det att vi arbetar i den absoluta framkanten av klinisk forskning där alla deltagande centra bidrar med en central aspekt till studien, säger Luigi De Petris, onkolog, forskare vid KI och lokal huvudprövare för BoB-studien.

Framtid
PCM-programmet verkar nu för att organisera en så kallad DRUP-studie (Drug Rediscovery Protocol) som handlar om biomarkörstyrd användning av godkända läkemedel utanför etablerad indikation.
– PCM-programmet ger oss ett ramverk där vi tillsammans kan planera och arbeta kring allt som berör denna nya typ av klinisk prövning. Tanken är att inkludera både genomsekvensering, proteomik och andra avancerade metoder i syfte att kartlägga tumören för att optimera behandlingen, säger Päivi Östling, forskare vid SciLifeLab, KI.
Metoderna som kommer att användas kräver avancerad expertis som ofta bara finns inom några få forskargrupper.
– För att kunna utföra systematiska tester, sammanföra och förstå resultaten krävs ett tätt samarbete mellan forskargrupperna och sjukvården. När så sker omsätts forskningsresultaten snabbare i klinisk nytta och vi kommer närmare målet: individanpassad behandling för alla cancerpatienter, avslutar Päivi Östling.

KFC – viktig resurs för kliniska cancerforskare

Moustapha Hassan, professor i transplantationsforskning och verksamhetschef för PKL, och Mats Eriksson, adjungerad professor och verksamhetschef för KFC. Foto: Johan Marklund
Moustapha Hassan, professor i transplantationsforskning och verksamhetschef för PKL, och Mats Eriksson, adjungerad professor och verksamhetschef för KFC. Foto: Johan Marklund

Kliniskt Forskningscentrum (KFC) vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge har en nära femtioårig historia av klinisk, patientnära forskning. Under de gångna åren har verksamheten varit en allmän och viktig resurs för universitetssjukhusets translationella cancerforskning, från preklinisk till klinisk fas.

Mats Eriksson, adjungerad professor vid enheten för metabolism, Institutionen för medicin, Huddinge och verksamhetschef för Kliniskt Forskningscentrum började arbeta inom KFC för 19 år sedan. Inriktningen är densamma nu som då, att vara en servicefunktion som tillhandahåller infrastruktur och stöd för arbete med klinisk behandlingsforskning och kliniska studier för forskare och kliniker anslutna till sjukhuset och till Karolinska Institutet.
– KFC är ett högklassigt forskningshotell med samlade resurser i form av lokaler, avancerad medicinteknisk utrustning och kompetent personal för klinisk forskning. Här bedrivs mycket av universitetssjukhusets kliniska cancerforskning. Vi har i dagsläget cirka 15 stora forskargrupper som driver olika cancerstudier inom KFC.

Individuell behandling
Moustapha Hassan, professor i transplantationsforskning vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet och verksamhetschef för Prekliniskt laboratorium (PKL) vid universitetssjukhuset, berättar att mycket av den translationella forskningen inom hans avdelning är inriktad på individuell behandling, så kallad Precision Cancer Medicine.
– Vi fokuserar i huvudsak på onkologiforskning och autoimmuna sjukdomar, men även på att utveckla nya läkemedel och utforma individualiserade behandlingar och strategier. Här handlar det om att hitta nano-bärare /antikroppar för att i nästa steg skapa målstyrda läkemedel som skräddarsys efter varje patient arvsanlag och sjukdomstillstånd. Siktet är inställt på att kunna ge rätt dos till rätt patient vid rätt tid för att uppnå bästa behandlingsresultat med minsta möjliga biverkningar, vilket gagnar patienten och samhället.
Genom PKL, som är ett av de mest avancerade pre-kliniska laboratorierna i hela Europa, har forskarna tillgång till de absolut senaste imaging-teknikerna.
– PKL är ett av få centra som kan erbjuda alla moderna avbildningstekniker som bland annat kan användas för theranostics, en kombination av behandling och diagnostik.
Under mina 14 år på PKL hade jag privilegiet att följa några läkemedel som utvecklades, testades vid PKL och gick till fas I-kliniska prövningar vid sjukhuset på andra sidan gatan.

Pontus Blomberg, docent och verksamhetschef för Vecura.
Pontus Blomberg, docent och verksamhetschef för Vecura.

Cellterapi
KFC rymmer också det högklassiga cellodlingslaboratoriet Vecura som är en del av Karolinska Centrum för Cellterapi (KCC).
– Vår inriktning är att tillverka en helt ny grupp av avancerade terapiläkemedel som omfattar cellterapi, genterapi och vävnadstekniska produkter. Under många år var detta enbart ett forskningsområde, men sedan en tid tillbaka har forskningen börjat resultera i konkreta läkemedel som är riktade mot en rad olika sjukdomar, berättar Pontus Blomberg, docent och verksamhetschef för Vecura.
Han berättar att Vecura var bland de första med att tillverka så kallade CAR T-celler för klinisk prövning. Sedan dess har det hänt en hel del och CAR T-celler är idag en etablerad behandling mot lymfom och leukemi som går ut på att immuncellerna tas från en specifik patient för att sedan modifieras genetiskt så att de kan döda tumörcellerna. Därefter odlas cellerna upp och återförs till patienten via dropp.
– Det handlar om att nyttja kroppens eget immunförsvar för att bekämpa cancertumörer. Förhoppningen är att fler cancerformer och större patientgrupper ska bli aktuella för den här typen av terapi i framtiden, säger Pontus Blomberg.
Det bästa med att vara verksamhetschef på Vecura menar han är de ständigt nya utmaningarna.
– Jag har arbetat här i 20 år och haft förmånen att följa ett helt forskningsfälts utveckling från basal grundforskning och vetenskapliga upptäckter till att resultaten av många års forskning nu börjar implementeras i behandling och bot av patienter.

Kliniskt Forskningscentrum, KFC

Kliniskt Forskningscentrum (KFC) är främst en allmän resurs för forskare från olika institutioner inom Karolinska Institutet och/eller kliniker på Karolinska Universitetssjukhuset men är även öppet för externa användare.
Huvuddelen av den kliniska forskningen på Karolinska Universitetssjukhuset utförs på KFC, bestående av runt 20 forskargrupper med över 150 anställda.

Kliniskt forskningscentrum
manuchehr.abedi-valugerdi@ki.se
kathrin.reiser@ki.se
mats.eriksson@ki.se

Prekliniskt laboratorium (PKL)
moustapha.hassan@ki.se

Karolinska Cell Therapy Center (KCC)/Vecura
pontus.blomberg@sll.se

https://ki.se/en/cancerresearchki/cancer-research-ki

Vill få behandlingen att hjälpa fler

Hanna Eriksson, specialistläkare och forskare vid Karolinska Institutet.
Hanna Eriksson, specialistläkare och forskare vid Karolinska Institutet.

– Immunbaserad terapi har revolutionerat terapiområdet inom maligna melanom. Nästa utmaning är att få behandlingen att hjälpa fler och tidigt hitta patienter som har sämre överlevnad i sjukdomen, säger Hanna Eriksson, specialistläkare och forskare vid Karolinska Institutet.

Hanna Eriksson konstaterar att behandlingsalternativen för spridd, allvarlig hudcancer har utvecklats snabbt de senaste åren. Immunreceptorblockerande behandling gör att en del patienter når sjukdomskontroll och överlevnad. Även målsökande behandlingar som minskar tumörens celltillväxt är ett viktigt behandlingsalternativ för patienter som har avancerat melanom med BRAF-mutation.
– Immunbaserad terapi sätts in allt tidigare i sjukdomen och även som postoperativ behandling. Det finns ett stort behov av att hitta markörer som hjälper oss att utskilja patienter som tidigt måste byta behandling för att de inte uppnår behandlingssvar eller utvecklar kraftiga immunorsakade biverkningar, förklarar Hanna Eriksson.

”Vår förhoppning är att med tiden kunna identifiera patienter med hög risk för återfall.”

Rätt behandling
Problemet är att det i kliniken idag inte finns tillräckligt bra metoder som kan förutse långvarig nytta av en viss behandling eller förbättra handläggningen hos patienter som har stor risk för tidiga återfall.
– Min forskning handlar om att analysera biologiska markörer och försöka analysera sambandet mellan dessa. Ett mål är att tidigt hitta patienter som kommer att svara sämre på behandlingen och därför har en förväntad kortare överlevnad.
Projektet syftar även till att utveckla analyser på proteinnivå och kombinera dessa med så kallade spatialteknologier för analyser av markörer i cancern.
– På så vis kan vi analysera tumörvävnadens genuttryck på cellnivå och åskådliggöra det visuellt. Vår förhoppning är att med tiden kunna identifiera patienter med hög risk för återfall, minska biverkningar av ineffektiva behandlingar och framförallt få mer kunskap om melanom för att välja rätt behandling för rätt patient.

Vi fortsätter tills den sista cancercellen slagits ut

Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.
Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.
– Cancerforskning är ett hårt jobb som tar tid och det är sällan man gör revolutionerande fynd. En viktig drivkraft är då att lyfta blicken och tänka på vilken nytta arbetet kan leda till för patienterna, säger Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.

Att läsa till apotekare i Uppsala är kanske inte den vanligaste starten på en karriär som cancerforskare, men Lukas Orre hade en tydlig plan.
– Jag har alltid varit intresserad av läkemedel, hur de påverkar olika mekanismer i kroppen och hur de kan användas på bästa sätt. Mitt sikte var inställt på forskning från första början och redan under doktorandperioden började jag arbeta med metoder för att mäta proteiner.
Idag handlar hans forskning till stor del om att studera vad som händer i celler när de utsätts för olika typer av cancerbehandling som till exempel strålning eller läkemedel.
– Metoderna vi använder ger möjligheter att titta på väldigt många proteiner samtidigt. Vi får en överblick över allt som händer och ser i stora drag vilken signalering som pågår. Under senare år har vi också lärt oss att cancerceller som behandlas dör – i bästa fall. I värsta fall händer det ingenting. Men i de flesta fall blir cellerna bara skendöda och utnyttjar tiden till att förändra sig för att undvika effekterna av behandling och utveckla resistens.
Ett spännande forskningsspår är därför inriktat på att med hjälp av gruppens egenutvecklade proteomikmetoder studera cancercellernas liv och leverne under en längre tid.
– Om vi kan förstå hur cellerna flyr undan effekter av behandlingen är tanken att i nästa steg kunna kombinera olika läkemedel för att blockera möjligheterna till resistensutveckling, förklarar Lukas Orre.

Målsökande cancerläkemedel
Ett aktuellt projekt är inriktat på lungcancer som är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död i världen. Under senare år har intensiv forskning lett fram till så kallade målsökande cancerläkemedel. Dessa läkemedel har stor potential att bota eller förbättra överlevnaden hos lungcancerpatienter. Men målsökande läkemedel har inte effekt på alla lungtumörer, och i många fall leder en initial effekt just till resistensutveckling och tumöråterväxt. För att kunna utnyttja de nya läkemedlens fulla potential behövs mer kunskap om vilka patienter som har nytta av behandlingen och hur olika läkemedel ska kombineras.
Det övergripande målet, berättar Lukas Orre, är att förbättra överlevnaden hos lungcancerpatienter.
– Först vill vi förbättra möjligheten att förutspå vilka patienter som har nytta av en viss typ av målsökande läkemedel. I nästa steg vill vi hitta nya sätt att kombinera läkemedlen för att förhindra resistensutveckling och därigenom bota patienterna.
Förhoppningen är att forskningen ska komma patienterna till nytta inom en relativt snar framtid.
– Eftersom vi arbetar med redan godkända läkemedel kan våra resultat snabbt omsättas i klinik. Inom tre år tror vi oss mer exakt kunna förstå vilka patienter som blir hjälpta av ett specifikt läkemedel, och i bästa fall också hur det ska kombineras med andra mediciner för att slå ut cancern.

Ny analysmetod
Ett viktigt led i den strävan är forskargruppens utveckling av en ny analysmetod som kartlägger var i cellen proteiner befinner sig, där man sammanställt informationen i en databas tillgänglig för forskare i hela världen.
– Vi gav oss själva i uppgift att kartlägga så många proteiner som möjligt, vilket resulterade i information om mer än 12 000 proteiner som vi lagt i en öppen databas. Här kan forskare få ut grundkunskap om sitt favoritprotein, kunskap som de sedan kan komplettera med information från andra databaser för att försöka förstå helheten och överlista den tumörsjukdom de forskar på.
Lukas Orre påpekar att det finns mycket att lära om redan utvecklade läkemedel.
– Ta till exempel de målsökande behandlingar som ofta har väldigt goda, men tyvärr ofta övergående, behandlingseffekter. Sannolikt måste man kombinera olika läkemedel för att ta död på alla tumörceller; om det finns en enda kvar är detta tillräckligt för att sjukdomen ska ta ny fart och det får vi inte acceptera. Arbetet måste fortgå tills den sista cancercellen slagits ut, avslutar Lukas Orre.

Alla måste erbjudas samma chans till bot

Caroline Nordenvall, forskare vid Karolinska Institutet och kolorektalkirurg vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Caroline Nordenvall, forskare vid Karolinska Institutet och kolorektalkirurg vid Karolinska Universitetssjukhuset.
– Jag hoppas att våra studier ska leda till en mer jämlik vård. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor, alla ska erbjudas samma chans. Det säger Caroline Nordenvall, forskare vid Karolinska Institutet och kolorektalkirurg vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Caroline Nordenvall har riktat in sin forskning på tarmcancer, en idag ganska vanlig sjukdom. Tio procent av alla patienter har avancerad cancer redan vid diagnos men de flesta kan botas med hjälp av komplex kirurgi då tumören tas bort tillsammans med de strukturer som tumören växt in i.

Avancerade operationer
– Att operera de här patienterna kan vara väldigt komplicerat. Vi på Karolinska har haft ett inofficiellt uppdrag att ta hand om stora, avancerade operationer av det här slaget. Och det är inte bara själva kirurgin som är svår, det krävs även narkos-, operations-, IVA- och avdelningspersonal samt onkologer och radiologer som kan hantera dessa patienter. Hela vårdkedjan måste finnas för operationen ska lyckas fullt ut.
Hennes forskargrupp vid kirurgkliniken har i tidigare studier visat att prognosen för patienter med avancerad sjukdom är lika bra som för patienter med icke-avancerad tjocktarmscancer – under förutsättning att all tumörvävnad kan avlägsnas vid operation.

Leda till mer jämlik vård
Frågan som forskargruppen fokuserar på i nästa studie är om alla patienter i Sverige med avancerad tjocktarmscancer erbjuds behandling och chans till bot.
– Med hjälp av nationella register kommer vi att studera hur patienter med lokalt avancerad tjocktarmscancer behandlas och hur sjukhusvolym påverkar utredning, handläggning och patientens chans att botas från sin tumör. Resultaten kommer sedan att vara ett stöd i debatten om centralisering av dessa operationer och ha stor inverkan på hur patienter med lokalt avancerad tjocktarmscancer behandlas framöver.
Ett övergripande mål är att studien ska leda till en mer jämlik vård.
– Det ska inte spela någon roll var i landet en patient bor. Jag hoppas också att vår forskning ska leda till att vi bättre kan förstå vad det är för påverkbara faktorer i vården som spelar roll för ett lyckat behandlingsresultat. Siktet är inställt på att skapa en bättre vård för patienterna, fastslår Caroline Nordenvall.

Det finns inga genomsnittliga patienter

Iuliana Toma-Dasu, professor i medicinsk strålningsfysik vid Stockholms universitet.
Iuliana Toma-Dasu, professor i medicinsk strålningsfysik vid Stockholms universitet.
– Den genomsnittliga patienten existerar inte, vi behandlar individer.
Det säger Iuliana Toma-Dasu, professor i medicinsk strålningsfysik vid Stockholms universitet och anknuten till Karolinska Institutet, vars forskning är inriktad på biologiskt optimerad radioterapi.

Biologiskt optimerad radioterapi förkortas Bio-Art på engelska. A:et står visserligen för ”Adaptive” men faktum är att dagens radioterapi är en multidisciplinär vetenskap, nära nog en konst. Konsten i det här fallet består i att kombinera kunskap inom klinisk onkologi, radiologisk biologi, radio­logisk fysik, generell imaging samt funktionell imaging till en helhet.
– Mitt forskningsfält ligger mitt i skärningspunkten mellan alla dessa vetenskapliga discipliner, säger Iuliana Toma-Dasu.
Ett aktuellt forskningsprojekt är inriktat på avancerad användning av multimarkörer vid positronemissionstomografi (PET). Målet är att få fram en mer individualiserad strålterapi för patienter med huvud- och halscancer samt lungcancerpatienter.
En viktig drivkraft för Iuliana Toma-Dasu är en inbyggd nyfikenhet på hur saker och ting fungerar.
– Det var nyfikenheten som fick mig att börja studera fysik. En bit in i studierna kom insikten om att det finns fysiska lagar som inte går att rubba, men jag kan åtminstone tillämpa dem på det sätt jag önskar. Jag vill sätta mina kunskaper i människans tjänst, till nytta för cancerpatienter.