Hallå där Eva Hellström Lindberg, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid Karolinska Institutet, som ägnat hela sin nära 40-åriga forskarkarriär åt blodcancersjukdomen MDS, myelodysplastiskt syndrom.
Varför har du riktat in din forskning på MDS?
– I början av 1980-talet var MDS en oförklarlig blodsjukdom som inte hade något namn och som ingen förstod sig på. Vi hade patienter som var väldigt sjuka, hade brist på alla möjliga blodkroppar och ingen förstod varför. Den nyfikenhet som väcktes blev starten på min forskarbana, det var ett mysterium som behövde lösas.
Vad har de senaste årens forskningsframsteg betytt för patienterna?
– Det har gjorts stora genombrott inom en rad olika områden. Måste jag välja något som särskilt betydelsefullt får det bli genomiken, där de senaste årens landvinningar betytt enormt mycket för kunskaps- och behandlingsutvecklingen inom MDS. Vi har kunnat utveckla nya metoder för att hitta minimal kvarvarande sjukdom och göra analyser som hjälper oss att avgöra risken för återfall efter en stamcellstransplantation. Det gör att vi bättre kan styra den fortsatta behandlingen och i förlängningen rädda fler patienter.
Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Förhoppningen är att kunna bota en större andel patienter med en rimlig toxisk behandling så att de inte får så mycket biverkningar. Siktet är också inställt på att vi med hjälp av precisionsmedicin ska kunna öka medelöverlevnaden bland patienterna, och bidra till en ökad livskvalitet för de som vi inte kan bota.
Vad är det som driver dig?
– Nyfikenhet är fortfarande en stark drivkraft; MDS är ett enormt spännande sjukdomsområde där det fortfarande finns många frågor kvar att lösa. Jag trivs med att ha en fot i forskningen och en i kliniken plus att jag har förmånen att arbeta med mycket kompetenta och trevliga människor som gör det till en ren fröjd att gå till jobbet. Tillsammans har vi möjlighet att ändra saker till det bättre för våra patienter.