Forskning som kan leda till mildare behandling

Alexios Matikas arbetar som läkare, Eva Onjukka är sjukhusfysiker. I forskningen förenas deras olika infallsvinklar i samma mål: att minska riskerna för biverkningar av behandling så att alla canceröverlevare kan ha ett långt liv med god livskvalitet.

En av åtta kvinnor kommer att få diagnosen bröstcancer under sin livstid. Samtidigt har stora forskningsframsteg bidragit till att allt fler botas och prognosen är bättre ju tidigare sjukdomen upptäcks. Idag lever cirka 85 procent av kvinnorna tio år efter sin bröstcancerdiagnos. Men även om det har gjorts betydande framsteg när det gäller bröstcancers biologi och behandling finns det mycket kvar att göra.
Alexios Matikas, bitr. överläkare vid Tema Cancer, Karolinska Universitetssjukhuset och postdoc vid KI, arbetar med ett forskningsprojekt med fokus på att välja ut patienter som behöver en mer eller mindre intensiv behandling för sin bröstcancer. Han samarbetar inom ramen för forskningsprojektet med docent Thomas Hatchek, professor Jonas Bergh, docent Theo Foukakis samt doktor Ioannis Zerdes.

Lättare resa
– Tidigare studier har visat att immunmikromiljön som omger tumören är både prognostisk och prediktiv. Kvinnor som har en starkare immunrepsons har nämligen visat sig svara bättre på tillgängliga terapier. I vårt projekt ska vi försöka utnyttja denna kunskap för att identifiera en grupp av patienter som sannolikt kan behandlas lika framgångsrikt med en mycket mildare behandling och ändå ha samma goda prognos, vilket kommer att ge dem en biverkningsmässigt lättare resa genom sin sjukdom.
Om allt går som planerat kommer projektet att leda till ny kunskap med vars hjälp man kan avgöra vilka egenskaper i tumörens mikromiljö som påverkar hur en patient kommer att svara på kemoterapi.
– På lång sikt hoppas vi att projektet ska leda fram till kliniskt användbara markörer för att på individnivå kunna välja ut rätt behandling, med både bättre behandlingsresultat och minskade biverkningar som följd, säger Alexios Matikas.

Strålterapi
Även Eva Onjukkas forskning är inriktad på att reducera biverkningar av cancerbehandling. I hennes fall handlar det om strålterapi, en vanlig behandling som kan användas för att ta bort en cancertumör, bromsa sjukdom eller lindra symtom.
– Även om det idag finns goda tekniska förutsättningar för att ge skräddarsydd behandling utifrån varje patients anatomi finns det ändå risk för biverkningar. En risk som minskar i takt med att vi får mer kunskap om samverkan mellan biologi och fysik, säger Eva Onjukka, som delar sin tid mellan arbetet som sjukhusfysiker vid Karolinska Universitetssjukhuset och forskning i anknytning till Karolinska Institutet.

Aktuell studie
En aktuell registerstudie är inriktad på huvud- och halscancerpatienter som fått strålbehandling. Initiativtagarna till registret är docent Ingmar Lax, professor Claes Mercke och medicine doktor Signe Friesland och data analyseras nu i samarbete mellan Tema Cancer och Strålbehandlingsfysik & teknik.
– Strålterapin inom detta område är mycket effektiv och det finns flera modaliteter att välja mellan för att hitta den bästa behandlingen för varje patient. Men att lära sig av utfallet är inte helt lätt eftersom varje patient i praktiken får en unik behandling. Även om dosen till tumören är densamma skiljer den sig åt i tumörens omgivning, vad gäller riskorgan och normala vävnader, vilket gör att även stråldosens fördelning skiljer sig åt från patient till patient.
Risken för biverkningar beror på vilka friska celler som dör och hur dessa celler hänger ihop med varandra i vävnaden. Resultatet kan också vara avhängigt av en eventuell reaktion från immunförsvaret och andra komplexa processer. Terapin är effektiv men det handlar inte bara om att patienterna ska överleva, de ska även ha möjlighet att leva ett liv som inte kantas av allvarliga biverkningar.
För framtiden hoppas Eva Onjukka att hennes och kollegornas forskning ska leda till att huvud- och halscancerpatienter som bestrålats för sin sjukdom ska ha färre problem med sväljning och muntorrhet.
– Jag önskar att ingen patient ska behöva överleva till priset av allvarliga biverkningar på lång sikt.