Merparten kan behandlas framgångsrikt

Elisabet Lidbrink, medicine doktor och överläkare vid Patientområde Bröst-, endokrina tumörer och sarkom vid Karolinska Universitetssjukhuset, har lång erfarenhet av att arbeta med bröstcancerpatienter.
– Jag började på Radiumhemmet för 40 år sedan, och det har hänt en hel del sedan dess. Behandlingsutvecklingen har gått kraftigt framåt samtidigt som det finns ett större medvetande i samhället om att knölar i bröstet är symtom som ska utredas.
En viktig milstolpe i kampen mot bröstcancer var mammografiscreeningen, som inte var någon självklarhet när den skulle införas på 1970-talet. Elisabet Lidbrink var en av de läkare som stod på barrikaderna och slogs för saken.
– Motståndet var stort men förslaget gick igenom och numera erbjuds alla kvinnor mellan 40 och 74 år mammografi. Tack var detta hittas 60 procent av alla bröstcancertumörer och då i ett ofta ganska tidigt skede.

Allt bättre behandling
Merparten av alla kvinnor som drabbas av bröstcancer kan numera behandlas framgångsrikt.
– Ta till exempel HER2-positiv bröstcancer, en aggressiv tumörform som tidigare hade enormt dålig prognos. Sedan 2005 finns en antikropp som förbättrat prognosen kolossalt för den här gruppen.
Även immunterapi samt olika kombinationer av läkemedel och behandlingsformer har betytt mycket för att öka överlevnaden hos patientgruppen.
– Många kan leva mycket länge och med god livskvalitet, även med spridd sjukdom, på ett sätt som gör att man kan tala om kronisk cancer. Sedan finns det andra som dör snabbt i sin våldsamma sjukdom och ingenting hjälper. Cancer är ingen rättvis sjukdom.

Selektera patienter
För framtiden hoppas Elisabet Lidbrink på mer finslipade analysmetoder som ger möjlighet att bättre selektera patienter till olika behandlingar och att kunna ge mer exakta besked om fortsatt prognos till varje enskild patient.
– Cancerbehandling är ett stort ingrepp i livet samtidigt som patienterna lever med en ständig skräck för återfall. Min förhoppning är att morgondagens behandling blir ännu mer individuell än vad den är i dag, avslutar Elisabet Lidbrink.