Hallå där Marianne Farnebo, docent vid Karolinska Institutet, som redan i början av sin forskarkarriär lyckades hitta en helt ny gen i DNA-tråden. Genen, som fick namnet WRAP53, har visat sig ha stor betydelse för cancerutveckling.
Vad är din forskning inriktad på?
– Jag försöker förstå hur skador i vår arvsmassa repareras. Att arvsmassan lagas är livsviktigt, utan den kan vi inte leva. Det märkliga är att DNA-tråden i varje cell går sönder tusen gånger varje dag. Den lagas dock snabbt av en mängd olika proteiner som fungerar som reparatörer av arvsmassan. Detta har varit känt sedan länge. Det jag har upptäckt är att även RNA-molekylerna spelar en viktig roll i lagningsprocessen genom att de bestämmer över hur proteinerna ska reparera DNA:t.
Vad är målet med din forskning?
– Ett primärt mål är att försöka förstå exakt vad dessa RNA-molekyler har för roll i lagningsprocessen. Är det så att de styr proteinerna till platsen för felet, eller är det så att RNA-molekylerna visar proteinerna på plats hur de ska göra? Det är välkänt att skador i vår arvsmassa orsakar cancer och åldrande. Genom att förstå hur det ska fungera normalt kan jag lättare förstå hur felet i arvsmassan kan åtgärdas. När jag väl vet det kommer nästa steg, att gå in och manipulera RNA-molekylerna för att på så vis öka reparationen i de sjuka cellerna. Om tio år skulle detta kunna vara verklighet. Så fort vi vet exakt vad RNA-molekylerna gör kan vi sätta igång, för att manipulera dem är relativt enkelt. Den tekniken finns redan.
Vad driver dig?
– Jag skulle vilja bidra till att cancer upptäcks i tid så att sjukdomen kan förebyggas. En övergripande dröm är att min forskning ska ligga till grund för framtida läkemedel som kan bota cancer.