– Att spara tumörprover i en biobank är som att frysa samtiden. Här ligger bitarna helt intakta i väntan på framtiden då vi kanske kan analysera dem på ett sätt som ännu inte är uppfunnet, säger Christofer Juhlin, forskare vid Karolinska Institutet.
Christofer Juhlin, läkare och docent vid KI, startade sin forskarbana i början av 2000-talet. Redan då var inriktningen tumörer som uppstår i hormonproducerande organ i kroppen. Under de gångna åren har han varit med och byggt upp en biobank där det idag finns över 10 000 tumörbitar som opererats bort från fler än 4 000 patienter.
– Vi har förmodligen en av världens största biobanker för hormonproducerande tumörer. Patienterna följs regelbundet och återfall i sjukdomen dokumenteras. I nästa steg försöker vi att hitta gemensamma nämnare i de olika tumörernas celler som kan ge oss viktig information om diagnos och prognos, och därmed även terapival, för varje enskild patient.
Biobanken är även en stor källa till framtida forskning.
– I dagsläget använder vi oss av en metod som inte fanns för fem år sedan som innebär att vi kan sekvensera varenda litet baspar i DNA:t på tumörceller som är opererade på 1990-talet! Det är spännande eftersom gamla prover kan ge helt nya perspektiv på dagens forskning.
Om allt går som Christofer Juhlin hoppas kommer det i framtiden att finnas ännu mer utvecklade analysmetoder.
– Det finns fortfarande tumörer som vi inte riktigt vet varför de bildas. Vi vet inte heller varför en del patienter, med exakt likadana tumörer, inte svarar likadant på terapi. Det händer att den ena dör i metastaserad sjukdom och den andra överlever, trots att de fått exakt samma behandling. Jag hoppas att vi i framtiden kommer att ha ännu mer förfinade verktyg för att ta reda på vad som skiljer just de här två patienterna åt. Vet vi det kan vi bättre anpassa behandlingen och rädda fler.