Gabriella Cohn Cedermark, överläkare och docent vid Karolinska Institutet började arbeta med testikelcancer i slutet av 1980-talet. Sedan dess har det hänt en hel del. Utvecklingen har gått från att nästan alla dog till att nästan alla botas.
När jag började min karriär kunde vi redan bota testikelcancer, men patienterna mådde betydligt sämre på den tiden. Idag kan vi ta hand om biverkningar av behandlingen på ett mycket bättre sätt. I takt med att kunskapen ökat har vi kunnat förbättra terapin och minska behandlingen av patienter där sjukdomen inte gått så långt, berättar Gabriella Cohn Cedermark.
Idag har testikelcancer generellt sett en god prognos, men Gabriella Cohn Cedermark påpekar att de allra svårast sjuka är en grupp patienter där alla ännu inte kan botas.
– Ett viktigt forskningsområde är därför hur vi ska kunna intensifiera behandlingen ytterligare i syfte att kunna bota även de som har allvarlig sjukdom och tillhör de sämsta prognosgrupperna.
För framtiden hoppas hon på att forskningen leder fram till bättre tumörmarkörer som kan visa vilka patienter som riskerar återfall, och vilka patienter som även vid små förstoringar av lymfkörtlarna faktiskt har, eller inte har, spridning av sin testikelcancer.
– Det är en svår diagnostik. När vi genom datortomografi hittar relativt små lymfkörtlar som ger viss misstanke om sjukdom, har vi inga bra metoder för att avgöra om vi kan avvakta behandling eller inte. Bättre tumörmarkörer skulle ge oss säkrare beslutsunderlag och kortare tider av ovisshet för patienterna. Inom tio år hoppas jag också på att vi kan använda nya mediciner som minskar återfallen och ökar överlevnaden för de mest allvarligt sjuka patienterna.
• Så gott som alla patienter vars tumör är begränsad till testikeln kan botas helt. Även vid spridning till exempelvis lymfkörtlar och lungor är behandlingen oftast framgångsrik och de flesta patienter blir friska.