Fler måste få chansen att leva hela sina liv

Simon Ekmans arbete, både som forskare och onkolog, är inriktat på lungcancer.
– Det är en svår diagnos att få och har generellt en dålig överlevnad. Ett av mina forskningsspår är att försöka hitta prediktiva biomarkörer, alltså faktorer som kan förutse om en patient kommer att svara på en viss behandling eller inte.
Både vid insättande av första behandling, och över tid, utvecklas ofta resistens mot läkemedel.
– Idag kan vi använda oss av genetiska tester för att kunna förutse vilka som har störst chans att svara på en behandling. Trots detta är det 30–40 procent av patienterna som inte svarar på terapin och över tid utvecklar alla resistens. Jag försöker förstå vilka mekanismer som ligger bakom detta, varför vissa drabbas och vad det är för slags resistens det handlar om. Om vi kan identifiera resistensmekanismen kan vi också rikta behandlingar mot den.
För att i framtiden kunna skräddarsy cancerbehandlingar är det viktigt att idag kunna följa patienternas behandlingsresultat i klinisk vardag.
– Tillgången till data från den kliniska verkligheten, så kallad ”real world data”, är avgörande för att öka kunskapen om nya läkemedel och andra behandlingar. I laboratoriet kan vi bygga cell­linjer, manipulera dem och testa olika läkemedel, det är ett viktigt och hypotesgenererande arbete. Men sedan måste fynden vi gjort in vitro översättas till verkligheten, vilket ju är själva kärnan i translationell forskning.

Forskningsportal
En stor hjälp i arbetet är en nystartad forskningsportal där forskarna inom lungcancer är först ut med att noga registrera patienternas kliniska och molekylärbiologiska data.
– Om vissa patienter inte svarar på behandling kan vi gå tillbaka och titta på vad som skiljer deras tumörer från andra där behandlingen fungerar.
Simon Ekman berättar att han som onkolog ibland kan känna sig frustrerad över att inte ha de rätta verktygen för att kunna hjälpa en patient så mycket som han skulle vilja.
– Samtidigt är det en spännande tid att vara forskare i. Utvecklingen går snabbt och när det kommer data om nya målinriktade läkemedel, ofta med tillhörande biomarkörer, vet vi att det inte behöver dröja länge förrän den nya behandlingen kan användas i kliniken.

Bröstcancer
Även Theo Foukakis, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och docent vid Karolinska Institutet, delar sin tid mellan forskning och klinik.
– Jag arbetar med kliniska studier med fokus på bröstcancer. Huvudsyftet är att hitta bra biomarkörer som i framtiden ska kunna användas för att identifiera rätt behandling till varje patient.
Inspiration och mentalt bränsle till arbetet i laboratoriet får han i de dagliga mötena med bröstcancerpatienter på kliniken.
– Ibland känner man en frustration av att inte veta tillräckligt mycket om den enskilda tumörens egenskaper för att kunna välja den mest optimala behandlingen för patienten.
Bröstcancer är en sjukdom med god prognos. Men trots att de flesta patienter kan botas finns det fortfarande en andel som får återfall och dör av bröstcancer.
– Även om den andelen är relativt liten jämfört med andra tumörformer måste man komma ihåg att bröstcancer är en mycket vanlig sjukdom. Procentsiffran för den grupp som inte klarar sig är låg, men bakom den finns cirka 1 500 patienter som dör i sjukdomen varje år, bara i Sverige.
Ett annat problem idag är under- och överbehandling. Det saknas markörer som kan visa vilka patienter som har mest nytta av vilken terapi. Det gör att patienter ibland inte får den behandling som de har mest nytta av, och att vissa behandlas i onödan.
– Min förhoppning är att vår forskning ska bidra till att få fram bättre prognostiska och prediktiva markörer så att fler kvinnor kan botas och ges möjlighet att få leva hela sina liv, säger Theo Foukakis.