Cancervård kräver samordnad sjuk­vårds- och forskningsinfrastruktur

För att klara uppgiften har det från EU-håll ställts krav på att de sex utvalda forskningsmiljöerna inom Cancer Core Europe ska vara s.k. Comprehensive Cancer Centers, CCCs. I Stockholm har verksamheten ännu inte kommit dithän, men Ulrik Ringborg säger sig se flera positiva tecken på att utvecklingen går i den riktningen.
– Samverkan är en förutsättning för bättre vård av cancerpatienter och ett CCC fungerar som ett centrum där förebyggande verksamhet integreras med sjukvård, translationell forskning och utbildning. För att kunna driva forskning med fokus på individualiserad behandling finns det ingen annan väg att gå.
Ett viktigt argument, menar han, är att det idag finns cirka 200 olika cancerdiagnoser.
– Varje diagnos har ett stort antal undergrupper som fordrar olika diagnostik, olika behandling och har olika betydelse för patienten. Allt detta måste kartläggas och sorteras. Här kan finnas flera tusen undergrupper. Då uppstår ett problem i driften av den kliniska forskningen, det finns bara ett fåtal patienter inom varje subgrupp, även på stora centra. För att kunna bedriva en effektiv cancervård krävs en sjukvårdsinfrastruktur som stöder forskning inom individualiserad cancerbehandling och nya former av samarbete mellan CCCs.

Positiv trend
Ulrik Ringborg ser därför med tillfredsställelse på de steg som på olika håll nu tas för att driva utvecklingen i denna riktning.
– Ett positivt exempel är att Karolinska Institutet har gått in i Cancer Core Europe, ett annat att Radiumhemmets Forskningsfonder avsatt särskilda medel till bildandet av PCM-programmet (Personalized Cancer Medicine), som syftar till att utveckla forskningen kring individualiserad behandling. KI har även installerat en task force för att analysera cancerforskningen med sikte på att den ska passa in i ett kommande CCC.
Ett annat stort steg är att Karolinska Universitetssjukhusets ledning fattat beslut om att sjukvården i framtiden ska ha en tematisk organisation för cancer.
– Idag är sjukvården organiserad efter organ, en indelning som gjordes på 1800-talet när kirurgin växte fram. Men problemet med cancersjukdomarna är inte att de sitter i ett organ, utan att nära hälften av patienterna har spridd sjukdom. Det innebär att de har en systemsjukdom där de olika tumörformerna, oavsett vilka organ de kommer ifrån, beter sig ungefär på samma sätt – nämligen att de tar livet av patienterna, konstaterar Ulrik Ringborg.

Samlade styrkor
Därför ser han det som mycket positivt att sjukhusledningen nu vill organisera sjukvård, forskning och utbildning samt förebyggande verksamhet på ett sätt som tar sikte på att förhindra effekterna av en metastatisk sjukdom.
– Både individuell behandling och individuell förebyggande verksamhet måste utvecklas. För att klara det krävs forskningsmiljöer som möjliggör detta. I Stockholm har vi en stor styrka i form av bl.a. Science for Life Laboratories. Andra pusselbitar saknas, men om man går in i arbetet med att skapa ett CCC och samverkar med redan befintliga internationella CCCs, där flera redan har nödvändig infrastruktur på plats, behöver inte hjulet uppfinnas på nytt. Samverkan är helt enkelt nyckeln till att forskningsrön snabbare ska komma patienterna till del och minska sjukdom och död till följd av cancersjukdomar.