Etikettarkiv: Målsökande behandling

Vi fortsätter tills den sista cancercellen slagits ut

Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.
Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.
– Cancerforskning är ett hårt jobb som tar tid och det är sällan man gör revolutionerande fynd. En viktig drivkraft är då att lyfta blicken och tänka på vilken nytta arbetet kan leda till för patienterna, säger Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.

Att läsa till apotekare i Uppsala är kanske inte den vanligaste starten på en karriär som cancerforskare, men Lukas Orre hade en tydlig plan.
– Jag har alltid varit intresserad av läkemedel, hur de påverkar olika mekanismer i kroppen och hur de kan användas på bästa sätt. Mitt sikte var inställt på forskning från första början och redan under doktorandperioden började jag arbeta med metoder för att mäta proteiner.
Idag handlar hans forskning till stor del om att studera vad som händer i celler när de utsätts för olika typer av cancerbehandling som till exempel strålning eller läkemedel.
– Metoderna vi använder ger möjligheter att titta på väldigt många proteiner samtidigt. Vi får en överblick över allt som händer och ser i stora drag vilken signalering som pågår. Under senare år har vi också lärt oss att cancerceller som behandlas dör – i bästa fall. I värsta fall händer det ingenting. Men i de flesta fall blir cellerna bara skendöda och utnyttjar tiden till att förändra sig för att undvika effekterna av behandling och utveckla resistens.
Ett spännande forskningsspår är därför inriktat på att med hjälp av gruppens egenutvecklade proteomikmetoder studera cancercellernas liv och leverne under en längre tid.
– Om vi kan förstå hur cellerna flyr undan effekter av behandlingen är tanken att i nästa steg kunna kombinera olika läkemedel för att blockera möjligheterna till resistensutveckling, förklarar Lukas Orre.

Målsökande cancerläkemedel
Ett aktuellt projekt är inriktat på lungcancer som är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död i världen. Under senare år har intensiv forskning lett fram till så kallade målsökande cancerläkemedel. Dessa läkemedel har stor potential att bota eller förbättra överlevnaden hos lungcancerpatienter. Men målsökande läkemedel har inte effekt på alla lungtumörer, och i många fall leder en initial effekt just till resistensutveckling och tumöråterväxt. För att kunna utnyttja de nya läkemedlens fulla potential behövs mer kunskap om vilka patienter som har nytta av behandlingen och hur olika läkemedel ska kombineras.
Det övergripande målet, berättar Lukas Orre, är att förbättra överlevnaden hos lungcancerpatienter.
– Först vill vi förbättra möjligheten att förutspå vilka patienter som har nytta av en viss typ av målsökande läkemedel. I nästa steg vill vi hitta nya sätt att kombinera läkemedlen för att förhindra resistensutveckling och därigenom bota patienterna.
Förhoppningen är att forskningen ska komma patienterna till nytta inom en relativt snar framtid.
– Eftersom vi arbetar med redan godkända läkemedel kan våra resultat snabbt omsättas i klinik. Inom tre år tror vi oss mer exakt kunna förstå vilka patienter som blir hjälpta av ett specifikt läkemedel, och i bästa fall också hur det ska kombineras med andra mediciner för att slå ut cancern.

Ny analysmetod
Ett viktigt led i den strävan är forskargruppens utveckling av en ny analysmetod som kartlägger var i cellen proteiner befinner sig, där man sammanställt informationen i en databas tillgänglig för forskare i hela världen.
– Vi gav oss själva i uppgift att kartlägga så många proteiner som möjligt, vilket resulterade i information om mer än 12 000 proteiner som vi lagt i en öppen databas. Här kan forskare få ut grundkunskap om sitt favoritprotein, kunskap som de sedan kan komplettera med information från andra databaser för att försöka förstå helheten och överlista den tumörsjukdom de forskar på.
Lukas Orre påpekar att det finns mycket att lära om redan utvecklade läkemedel.
– Ta till exempel de målsökande behandlingar som ofta har väldigt goda, men tyvärr ofta övergående, behandlingseffekter. Sannolikt måste man kombinera olika läkemedel för att ta död på alla tumörceller; om det finns en enda kvar är detta tillräckligt för att sjukdomen ska ta ny fart och det får vi inte acceptera. Arbetet måste fortgå tills den sista cancercellen slagits ut, avslutar Lukas Orre.

Analys av markörer ger bättre behandlingar

Marzia Palma, onkolog och forskare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Foto: Johan Marklund
Marzia Palma, onkolog och forskare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Foto: Johan Marklund
Cancerforskning och -medicin närmar sig stadigt epoken av personligt utformade behandlingslösningar och nya precisionsbehandlingar som tar sitt avstamp i cancer­specifika markörer.

Skräddarsydda lösningar skapar inte bara möjlighet till patientnytta utan minimerar också onödiga kostnader relaterade till användning av dyra läkemedel som har låga chanser att vara effektiva eller högre risk för att orsaka toxicitet.
– På senare år har immunterapi blivit en framgångsrik behandlingsmetod, vilket har resulterat i utvecklingen av nya, målsökande behandlingar som riktar sig mot proteiner som uttrycks av immuncellerna, berättar Marzia Palma, onkolog och forskare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.

Nya och prediktiva markörer
Målet med Marzias forskning är att ge en heltäckande beskrivning av immuncellfunktioner vid två olika lymfoproliferativa sjukdomar, kronisk lymfatisk leukemi (KLL) och Hodgkins lymfom (HL), och att undersöka hur immunförsvaret och signalvägar i tumörcellerna vid dessa sjukdomar påverkas av själva sjukdomen och av olika anti-cancerbehandlingar.
– Det är väldigt viktigt att hitta nya och prediktiva markörer för att kunna skräddarsy behandlingen. Det drar både patienterna och sjukvården nytta av på sikt.
Arbetet bedrivs i samverkan med flera olika forskargrupper på Karolinska, i både Solna och Huddinge. Hypotesen bakom projektet är att tumörmikromiljön vid KLL och HL korrelerar med de kliniska karakteristikerna av sjukdomen och spelar en avgörande roll i det kliniska svaret på diverse behandlingar.
– Detta skulle kunna identifiera nya behandlingsmetoder som aktiverar immunsystemet mot cancer och subgrupper av patienter som är lämpliga för specifika behandlingar. Projektet skulle också kunna identifiera nya prognostiska eller prediktiva markörer för KLL och HL. Det har dessutom potentialen att avslöja nya resistensmekanismer för biologiska läkemedel.

Magnus Tobiasson, forskare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Magnus Tobiasson, forskare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Upptäcka återfall tidigt
Vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge driver Magnus Tobiasson forskning som syftar till att utveckla mer känsliga och träffsäkra metoder för att upptäcka återfall hos patienter med myelodysplastiskt syndrom (MDS) på ett tidigare stadium, och därigenom kunna ge behandling och häva återfallet.
– Allogen stamcellstransplantation är den enda botande behandlingen för patienter med MDS. En tredjedel av patienterna får dock återfall och prognosen är ofta mycket dålig även om man i enstaka fall kan få sjukdomen att gå tillbaka. Detta skulle kunna ändras genom bättre metoder för att tidigt upptäcka hotande återfall så man kunde ge behandling innan sjukdomen blivit så etablerad att den inte kan tryckas tillbaka.
Studien finansieras av Vetenskapsrådet och är uppdelad i två faser, varav den första syftar till att samla in material från patienter med MDS som har genomgått transplantation. Materialet består av regelbundna benmärgs- och blodprov, som används för att med hjälp av modern genteknik kunna analysera och förstå sambandet mellan de markörer som utvecklas och återfall hos patienter.
– När vi har skapat oss en bild av detta samband går vi över till fas två, där behandlande läkare får resultatet av markörernas nivå för att kunna ta beslut om behandling. Vi kommer att inkludera hela 200 patienter från alla transplantationscentrum i Norden i analysarbetet. Det kräver ett väl sammansvetsat team och avancerad logistik; vi samverkar därför med KI Biobank, som automatiskt sparar prov och extraherar DNA, och Klinisk genetik i Uppsala.

Vill utveckla klinisk standard
Magnus hoppas att teamet om några år kommer att ha utvecklat metoder som används som klinisk standard vid uppföljning efter transplantation, och som också kan användas vid andra hematologiska sjukdomar.
– Förhoppningen är att metoderna ska kunna användas för att förstå hur patienter svarar på behandlingar, men också för att i forskningsstudier på ett tidigt stadium kunna se om en ny behandling är verkningsfull eller ej. Det finns helt enkelt mycket att vinna, avslutar han.

Patientområde Hematologi
Patientområde Hematologi och Karolinska Institutet bedriver tillsammans en av sjukhusets starkaste forskningsverksamheter. Verksamheten omfattar den kliniska studieenheten och flera experimentella och epidemiologiska forskningsmiljöer. Dessutom bedrivs vid kliniken hematologisk grund- och vidareutbildning.

Marzia Palma: Patientflöde Lymfom, PO Hematologi, Karolinska Universitetssjukhuset Solna och Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet

Kontaktuppgifter:
marzia.palma@ki.se
hakan.mellstedt@sll.se
anders.osterborg@sll.se

Magnus Tobiasson: Patientflöde Benmärgssvikt och leukemi, PO Hematologi, Karolinska Universitetssjukhuset och Institutionen för medicin Huddinge, Karolinska Institutet

Kontaktuppgifter:
magnus.tobiasson@ki.se
eva.hellstrom-lindberg@ki.se