Etikettarkiv: Lungcancer

Cancerforskningen har betytt allt

Till hösten har det gått tre år sedan Ragnhild Franzén började sin behandling. Efter den inledande chocken löper livet på i stort sett som vanligt.
Till hösten har det gått tre år sedan Ragnhild Franzén började sin behandling. Efter den inledande chocken löper livet på i stort sett som vanligt.

För snart tre år sedan fick Ragnhild Franzén diagnosen spridd lungcancer. Det blev början på en resa som gått från oklarheter, chock och förtvivlan till hopp och framtidstro.
– Jag känner inte längre att döden nafsar mig i hasorna, för mig har forskningen betytt allt.

Lungcancer har historiskt sett varit nära sammankopplad med rökning. Det gjorde att tanken på cancer var långt borta när Ragnhild Franzén sökte vård för att få hjälp med en envis hosta.
– Första gången blev beskedet att hostan berodde på den blodtrycksmedicin jag ätit i flera år.
Men hostandet fortsatte trots ny medicin, efter ett par månader sökte hon åter hjälp.
– Till slut kunde jag inte säga en hel mening utan att hosta och mina närstående mer eller mindre tvingade mig till vårdcentralen. Där mötte jag en läkare som tog mig på allvar, inledde en utredning och beställde lungröntgen.
Efter det fick Ragnhild besked om att hon hade fläckar på vänster lunga och att man skulle göra fler undersökningar. Tankarna på cancer var fortfarande långt borta.
– Jag förträngde sjukdomen, tog en massa prover men tog inte in att hostan kunde bero på något allvarligt.

Lungcancer
Den inbokade sommarsemestern genomfördes som planerat och vid hemkomsten fick Ragnhild besked om att hon visserligen hade lungcancer, men att den gick att operera.
– Puh, tänkte jag, den går att göra något åt! Det kändes inte som att jag fått något livshotande, en cytostatikakur skulle krympa tumören inför operationen och sedan skulle allt vara över. Men när jag kom till sjukhuset för min andra cellgiftsomgång sa läkaren att behandlingen skulle avbrytas. Jag förstod ingenting, jag skulle ju opereras och bli bra? Svaret från läkaren blev att sjukdomen hade spridit sig till skelettet, det hade man vetat i tre månader.
Men Ragnhild hade inte vetat, kanske på grund av att det var en sommarvikarie hon mött de första gångerna.
– Nu kom chocken på allvar, jag hade cancer och skulle dö! Allt rasade och jag, och min dotter som var med mig, vacklade ut ur rummet.

”Min nya läkare öppnade en helt ny horisont och gav mig både empati, medmänsklighet och en tro på framtiden.”

Ny läkare
Vid ett telefonsamtal med lungläkaren någon dag senare fick Ragnhild veta att hon hade EGFR-mutationen icke-småcellig adenocarcinom i fjärde stadiet, vilket innebar palliativ vård, vård i livets slutskede. Hon fick också besked om att det fanns ett läkemedel, som dock hade mycket biverkningar och troligen bara skulle hjälpa i ett år. Därefter fanns ytterligare en medicin att ta till, sedan skulle det vara slut.
– Jag var ganska deppig men hade i alla fall energi nog för att be om att få träffa en onkolog.
Mötet med den nya läkaren blev en vändpunkt, det som tidigare varit nattsvart ersattes av hopp.
– Jag blev mottagen med värme och fick veta att det fanns patienter som levt i fem år på den målstyrda behandling jag skulle börja med, att det sedan fanns ytterligare ett bra läkemedel och att uppemot 2 000 andra var på gång att godkännas. Min nya läkare öppnade en helt ny horisont och gav mig både empati, medmänsklighet och en tro på framtiden.

Tre år
Till hösten har det gått tre år sedan Ragnhild började sin behandling. Efter den inledande chocken löper livet på i stort sett som vanligt. Hon står fortfarande på den första medicinen, biverkningarna har varit få och cancern har krympt till ett minimum. De dagliga doppen i Riddarfjärden är åter rutin och hon har även engagerat sig i Lungcancerpodden för att med hjälp av sin historia kunna hjälpa andra i liknande situation.
– Jag känner inte längre att döden nafsar mig i hasorna. Livet rullar på, med den skillnaden att jag tar en tablett om dagen och går på regelbundna kontroller. För mig har forskningen betytt allt.

Vi fortsätter tills den sista cancercellen slagits ut

Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.
Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.
– Cancerforskning är ett hårt jobb som tar tid och det är sällan man gör revolutionerande fynd. En viktig drivkraft är då att lyfta blicken och tänka på vilken nytta arbetet kan leda till för patienterna, säger Lukas Orre, cancerforskare vid Karolinska Institutet.

Att läsa till apotekare i Uppsala är kanske inte den vanligaste starten på en karriär som cancerforskare, men Lukas Orre hade en tydlig plan.
– Jag har alltid varit intresserad av läkemedel, hur de påverkar olika mekanismer i kroppen och hur de kan användas på bästa sätt. Mitt sikte var inställt på forskning från första början och redan under doktorandperioden började jag arbeta med metoder för att mäta proteiner.
Idag handlar hans forskning till stor del om att studera vad som händer i celler när de utsätts för olika typer av cancerbehandling som till exempel strålning eller läkemedel.
– Metoderna vi använder ger möjligheter att titta på väldigt många proteiner samtidigt. Vi får en överblick över allt som händer och ser i stora drag vilken signalering som pågår. Under senare år har vi också lärt oss att cancerceller som behandlas dör – i bästa fall. I värsta fall händer det ingenting. Men i de flesta fall blir cellerna bara skendöda och utnyttjar tiden till att förändra sig för att undvika effekterna av behandling och utveckla resistens.
Ett spännande forskningsspår är därför inriktat på att med hjälp av gruppens egenutvecklade proteomikmetoder studera cancercellernas liv och leverne under en längre tid.
– Om vi kan förstå hur cellerna flyr undan effekter av behandlingen är tanken att i nästa steg kunna kombinera olika läkemedel för att blockera möjligheterna till resistensutveckling, förklarar Lukas Orre.

Målsökande cancerläkemedel
Ett aktuellt projekt är inriktat på lungcancer som är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död i världen. Under senare år har intensiv forskning lett fram till så kallade målsökande cancerläkemedel. Dessa läkemedel har stor potential att bota eller förbättra överlevnaden hos lungcancerpatienter. Men målsökande läkemedel har inte effekt på alla lungtumörer, och i många fall leder en initial effekt just till resistensutveckling och tumöråterväxt. För att kunna utnyttja de nya läkemedlens fulla potential behövs mer kunskap om vilka patienter som har nytta av behandlingen och hur olika läkemedel ska kombineras.
Det övergripande målet, berättar Lukas Orre, är att förbättra överlevnaden hos lungcancerpatienter.
– Först vill vi förbättra möjligheten att förutspå vilka patienter som har nytta av en viss typ av målsökande läkemedel. I nästa steg vill vi hitta nya sätt att kombinera läkemedlen för att förhindra resistensutveckling och därigenom bota patienterna.
Förhoppningen är att forskningen ska komma patienterna till nytta inom en relativt snar framtid.
– Eftersom vi arbetar med redan godkända läkemedel kan våra resultat snabbt omsättas i klinik. Inom tre år tror vi oss mer exakt kunna förstå vilka patienter som blir hjälpta av ett specifikt läkemedel, och i bästa fall också hur det ska kombineras med andra mediciner för att slå ut cancern.

Ny analysmetod
Ett viktigt led i den strävan är forskargruppens utveckling av en ny analysmetod som kartlägger var i cellen proteiner befinner sig, där man sammanställt informationen i en databas tillgänglig för forskare i hela världen.
– Vi gav oss själva i uppgift att kartlägga så många proteiner som möjligt, vilket resulterade i information om mer än 12 000 proteiner som vi lagt i en öppen databas. Här kan forskare få ut grundkunskap om sitt favoritprotein, kunskap som de sedan kan komplettera med information från andra databaser för att försöka förstå helheten och överlista den tumörsjukdom de forskar på.
Lukas Orre påpekar att det finns mycket att lära om redan utvecklade läkemedel.
– Ta till exempel de målsökande behandlingar som ofta har väldigt goda, men tyvärr ofta övergående, behandlingseffekter. Sannolikt måste man kombinera olika läkemedel för att ta död på alla tumörceller; om det finns en enda kvar är detta tillräckligt för att sjukdomen ska ta ny fart och det får vi inte acceptera. Arbetet måste fortgå tills den sista cancercellen slagits ut, avslutar Lukas Orre.

Immunterapin har tagit grundforskningen in i kliniken

Klas Kärre, professor i onkologi vid Karolinska Institutet.
Klas Kärre, professor i onkologi vid Karolinska Institutet.
Klas Kärre, professor i onkologi vid Karolinska Institutet, har ett långt yrkesliv bakom sig som grundforskare med inriktning mot immunförsvaret. De senaste årens genomslag för immunterapi som behandling mot cancer har tagit hans forskning från mikroskopet rakt in i kliniken.

Immunterapi har sin bas i tumörimmunologi och i att förstå hur immunförsvaret svarar eller inte svarar på cancerceller. Det är en disciplin som existerat under nästan hela 1900-talet, där forskare steg för steg har benat upp allt fler saker och förstått hur systemet fungerar. Men det är först nu som vetenskapen lyckats översätta den nya kunskapen till praktisk behandling. Det som gjort att det immunterapeutiska behandlingsfältet lossnat är upptäckten av checkpoint-hämningen, att forskarna kom på att det fanns bromsar som höll tillbaka systemet.
– Trots all kunskap och alla försök som gjordes lyckades man inte behandla patienter eftersom dessa bromsar låg och blockerade. Sedan lärde man sig att hämma bromsarna, och plötsligt fungerade immunterapi lite bättre på vissa tumörformer, lite sämre på andra och inte alls på vissa. Men det blev ett genombrott, berättar Klas Kärre.
Genombrottet har lett fram till att många av de uppslag som tidigare forskare kommit upp med nu kan återvinnas.
– Många försök med olika behandlingar kan nu göras om, med den skillnaden att checkpoint-hämmare tillsätts i mixturen, vilket öppnar upp fantastiska möjligheter. De pusselbitar som man tidigare trodde hade en naturlig plats i sitt sammanhang, men inte hade det, kan nu visa sig passa in i helheten. Det innebär att forskningen inom området kan ta ett ordentligt omtag och kombinationsmöjligheterna är oändliga, konstaterar Klas Kärre.

Studerar lungcancerpatienter
Just nu leder Klas Kärre tillsammans med Patrick Micke, patolog och forskare vid Uppsala universitet, ett projekt med fokus
på lungcancerpatienter.
– Vi kommer att studera alla lungcancerpatienter i Stockholm och Uppsala som behandlas med immunterapi i sjukvården. Idag är det bara 20–25 procent som svarar på denna behandling.
Forskargruppen ska studera vad i immunsystemet som förändras, när det väl börjar svara, och vilka egenskaper i tumören och dess mikromiljö som är viktiga.
– Kan vi ta reda på det, ja då går det kanske att förbättra behandlingen genom att rikta in den ännu mer mot just dessa celler, eller genom att ta bort celler som hindrar terapin från att verka. Det första vi kan få ut är biomarkörer som i framtiden kan hjälpa oss att förutsäga vilka patienter som kommer att svara, respektive inte svara, eller få svåra biverkningar.
Om tio år hoppas Klas Kärre att ha hittat en eller flera mekanismer i celler som är betydelsefulla för att patienter ska svara positivt på behandling.
– Jag hoppas också att vi lärt oss hur dessa celler kan aktiveras extra mycket i syfte att lungcancerpatienter ska få ett ännu bättre resultat av sin behandling.

Tre cancerforskare – samma mål

Johanna Ungerstedt, Simon Ekman och Anders Ullén har tilldelats tjänster inom den patientnära cancerforskningen.
Johanna Ungerstedt, Simon Ekman och Anders Ullén har tilldelats tjänster inom den patientnära cancerforskningen.
– De kliniska forskningstjänsterna är en fantastisk möjlighet som förhoppningsvis innebär att vi snabbare kan nå det mål vi har gemensamt, att hitta nya och bättre behandlingar för våra patienter, säger Simon Ekman, överläkare och docent vid Karolinska Institutet.

Förra året utlyste Radiumhemmets forskningsfonder tre kliniska forskningstjänster inom området patientnära cancerforskning. Syftet är att ge forskare möjlighet att fördjupa sig och skapa långsiktighet i sin forskning. Tjänsterna finansieras i upp till sex år.
Simon Ekman, vars forskning är inriktad på lungcancer, ser tjänsten som en möjlighet att få saker gjorda i forskningen även under dagtid.
– Forskning kräver mycket tid och arbete. En kombinationstjänst av det här slaget ger mig som kliniker de förutsättningar som krävs för att kunna driva min forskning framåt.
Ett av flera forskningsspår är inriktat på lungcancerpatienter som får hjärnmetastaser.
– Beroende på vilken typ av lungcancer det handlar om drabbas 20–50 procent av alla lungcancerpatienter med avancerad sjukdom, ibland fler, av att sjukdomen sprider sig till hjärnan. Ett stort kliniskt bekymmer är att våra behandlingar inte alltid tar sig fram till tumörerna på ett effektivt sätt eller att tumörerna får nya egenskaper när de sprids till hjärnan. Vi försöker nu hitta faktorer i blod och i ryggmärgsvätska som skulle kunna utgöra nya mål för behandling.
Forskningsgruppen arbetar även med mikro-RNA, små molekyler som visat sig ha en viktig styrfunktion.
– Mikro-RNA fungerar som en slags övergripande kontrollant av tumören och dess olika funktioner. I ett av våra projekt letar vi efter vilka mikro-RNA som uttrycks vid resistens mot målriktade behandlingar. Målet är att vi ska kunna designa molekyler som ska slå mot just de här mikro-RNA-kontrollanterna och få fram ett hämmande läkemedel mot dem. I stället för att försöka hitta målinriktade molekyler som slår mot enstaka enzymer går vi alltså direkt in i kontrollrummet. Det är ett helt nytt angreppssätt som ser hoppfullt ut, säger Simon Ekman.

MDS
Även Johanna Ungerstedt, specialist i hematologi och intermedicin, har tilldelats en forskningstjänst.
– Jag har under senare år delat min tid mellan forskning och klinik, tack vare anslaget från Radiumhemmets forskningsfonder kan jag fortsätta på den inslagna vägen.
Johanna Ungerstedt arbetar med två olika sjukdomar: Systemisk Mastocytos och MDS, som går under samlingsnamnet myeloida maligniteter.
– Det finns endast en behandling mot MDS och det är bara 50 procent av alla patienter som svarar på den. Problemet är också att vi inte vet om behandlingen ger effekt förrän efter sex månader. Vissa patienter får alltså helt i onödan ägna tid och kraft åt en behandling med tuffa biverkningar.
För att ändra på detta försöker forskargruppen förstå epigenetikens betydelse i sammanhanget och varför vissa patienter blir hjälpta av en behandling och andra inte.
– Vi arbetar nu med att försöka sätta ihop en epigenetisk riskscore som ska hjälpa oss med att i förväg bedöma vilka patienter som kommer att svara på behandling, förklarar Johanna Ungerstedt.
På sikt hoppas hon att forskningen ska leda till bättre diagnostik, rätt behandling för rätt patient och förlängd överlevnad.
– Min förhoppning är att vår forskning ska bidra till att MDS kan bli en form av kronisk sjukdom där patienter behandlas med effektiva läkemedel och i övrigt lever sina liv som vanligt.

Nya terapier
Den tredje forskartjänsten innehas av Anders Ullén, överläkare och docent vid Karolinska Institutet. Hans forskning är inriktad på utveckling av nya terapier för patienter med avancerad urinblåsecancer. Projekten har ett brett spektrum och spänner från utveckling av nya behandlingsprinciper, där utgångspunkten är celler och molekyler, till kliniska prövningar på patienter.
– Det finns ett stort behov av att hitta nya och mer effektiva behandlingar än de vi har idag. En viktig del av arbetet är att försöka förstå vilka förändringar som den enskilde patienten har i sin cancer och utifrån den kunskapen hitta vägar för att bättre individanpassa terapin.
Forskargruppen driver flera internationella kliniska prövningar som relativt snart är färdiga för analys.
– Det innebär att vi har det antal patienter som krävs för att ta forskningen vidare till nästa steg. Förutom det har vi lyckats få fram en del nya kandidatbehandlingar som ser intressanta ut på cell- och laboratorienivå.

Viktig motor
För Anders Ullén har forskningstjänsten betytt att han fått möjlighet att koncentrera sig på forskningsuppgifterna.
– Långsiktighet är en enormt viktig faktor när det handlar om forskning och utveckling. Att erhålla öronmärkt tid för forskningsarbete, parallellt med det kliniska arbetet, är ett drömscenario för en forskande kliniker. Den tiden har jag nu fått, vilket känns både hedrande, roligt och väldigt tryggt.
Liksom många andra forskningsaktiva läkare har Anders Ullén en stark drivkraft i att försöka hitta nya behandlingsalternativ för sina patienter.
– Att Radiumhemmets Forskningsfonder satsar på den här typen av patientnära forskningstjänster är en viktig signal om att det är kliniker, som väldigt konkret ser patientbehoven, som måste vara motorer i den här typen av utveckling.
För framtiden hoppas han att forskargruppens arbete ska bidra till att utveckla flera nya behandlingsprinciper för patienter med avancerad urinblåsecancer.
– Jag hoppas också att vi har bidragit till att individualisera behandlingen och att vi etablerat starka internationella nätverk för att ytterligare kunna skynda på behandlingsutvecklingen för den här patientgruppen.

Varje ny pusselbit mot cancer spelar roll

Kristina Viktorsson, forskare, vid Institutionen för Onkologi/Patologi, Karolinska Institutet.
Kristina Viktorsson, forskare, vid Institutionen för Onkologi/Patologi, Karolinska Institutet.
– Jag tror inte att det går att hitta en universalbehandling mot cancer, men varje ny pusselbit spelar roll och tar en liten tårtbit av alla patienters tumörer, säger Kristina Viktorsson, forskare vid Institutionen för Onkologi/Patologi, Karolinska Institutet.

Ett av Kristina Viktorssons forskningsprojekt handlar om lungcancer och de signalvägar som aktiveras efter DNA-skadande terapi som cellgifts- och strålbehandlingar.
– För ungefär tio år sedan hittade vi en ny signalväg som driver strålterapiresistens i lungcancerceller. Under de gångna åren har det visat sig att en av signalvägens tillväxtfaktorreceptorer verkar kunna påverka lungcancercellernas förmåga att växa och sätta dottertumörer. En viktig del av vårt arbete är nu att studera ifall receptorerna kan fungera som målmolekyler för ny behandling.

Slå mot signalväggen
Ett övergripande mål är att hitta ett sätt att slå mot den aktuella signalvägen för att på så vis återkalla läkemedelsresistens i en subkategori lungcancerpatienter.
– Ett annat mål är att se om signalvägen spelar en kritisk roll även i andra typer av tumörer och att på sikt utveckla målmolekyler för andra cancerformer.
Kristina Viktorsson har försiktiga förhoppningar om att hitta en målmolekyl som ska bli ett nytt och viktigt komplement till redan existerande behandlingar.
– Jag tror inte att det går att hitta en universalbehandling mot cancer, men varje ny pusselbit spelar roll. Förhoppningsvis kommer vår forskning att på sikt leda fram till en medicin som slår mot signalvägen och tar bort resistens så att fler patienter kan bli hjälpta av sin behandling.

Immunterapi hjälper allt fler cancerpatienter

Eva Löfkvist, chef för kliniska prövningar i Norden och Ulrika Brunell-Abrahamsson, medicinsk rådgivare på Bristol-Myers Squibb. Foto: Johan Bergmark
Eva Löfkvist, chef för kliniska prövningar i Norden och Ulrika Brunell-Abrahamsson, medicinsk rådgivare på Bristol-Myers Squibb. Foto: Johan Bergmark
Utvecklingen inom området immunonkologi går snabbt och idag kan allt fler patienter leva längre med cancer. Bristol-Myers Squibb är världsledande inom immun­onkologi och Sverige är ett viktigt land för kliniska prövningar av läkemedel.

– Vi ser idag att kliniska prövningar ändrar karaktär. De olika faserna är inte längre så strikt uppdelade och processen för att läkemedel ska få godkänt av myndigheterna går snabbare. En och samma studie omfattar allt oftare flera läkemedel och kombinationer av läkemedel, berättar Eva Löfkvist, chef för kliniska prövningar i Norden på Bristol-Myers Squibb.
De nordiska länderna är viktiga för företagets kliniska prövningar och Bristol-Myers Squibb har ett nära samarbete med sjukvård och myndigheter. Företaget gör stora utbildningsinsatser för läkare och sjuksköterskor och har på sin hemsida information till patienter om pågående kliniska prövningar.
– Dialogen med myndigheter och sjukvårdspersonal är helt central eftersom det är genom samarbete som de vetenskapliga framstegen verkligen kan komma patienterna till gagn, framhåller Eva Löfkvist.

Aktiverar immunförsvar
Immunonkologiska läkemedel skiljer sig från cytostatikabehandling på flera sätt. Istället för att direkt angripa tumörceller aktiverar immunonkologiska läkemedel patientens eget immunförsvar så att det kan bekämpa cancern.
– Immunonkologiska läkemedel har en annan biverkningsprofil, vilket gör att patientgrupper som kanske inte kommer ifråga för cyto­statikabehandling kan tolerera immunterapi. Detta är av enormt stor vikt idag när vi blir allt äldre och allt fler personer drabbas av cancer, säger Ulrika Brunell-Abrahamsson, medicinsk rådgivare på Bristol-Myers Squibb.
Alla patienter blir inte hjälpta av immunonkologiska läkemedel, men utvecklingen går snabbt.
– På Bristol-Myers Squibb har vi stort fokus på att utveckla behandlingar där vi kombinerar olika immunonkologiska läkemedel med varandra och med andra typer av cancerläkemedel, som exempelvis cytostatikabehandling. Det pågår mycket spännande forskning inom detta område och vi ser fram emot att i framtiden kunna behandla fler cancerdiagnoser och ge fler patienter ett längre liv med bättre livskvalitet, berättar Eva och Ulrika.

Bristol-Myers Squibb
I över 50 år har BMS fokuserat på att upptäcka och utveckla läkemedel för att bekämpa cancer och förbättra livet för patienter. BMS har det största immunonkologiska programmet i världen och tidningen Science utsåg 2013 immunterapi till det största vetenskapliga genombrottet inom all forskning. Idag har BMS immunonkologiska läkemedel för tre cancerformer: malignt melanom, njurcellscancer och lungcancer.

Bristol-Myers Squibb
Box 1172, 171 23 Solna
Besök: Hemvärnsgatan 9, Solna
Tel: 08-704 71 00
E-post: infosverige@bms.com
www.bms.se

www.bms.se

Utvecklar nya cancerterapier med patienten i fokus

Else Krüger Hagen, medicinsk chef för Novartis Oncology i Norden. Foto: Patrik Lindqvist
Else Krüger Hagen, medicinsk chef för Novartis Oncology i Norden. Foto: Patrik Lindqvist
– Vår vision är att förbättra och förlänga livet för cancerpatienter. Att som läkare få arbeta i vetenskapens framkant och bidra till nytt hopp för patienterna är en ynnest, säger Else Krüger Hagen, medicinsk chef för Novartis Oncology i Norden.

Novartis har en lång historia inom onkologi och är idag världens näst största läkemedelsbolag inom området. Verksamheten har fram till dags dato genererat 20 godkända mediciner inom olika typer av cancer. Och mer är på gång, just nu befinner sig inte mindre än 30 molekyler i klinisk utveckling.
För att de lovande läkemedelskandidaterna ska kunna granskas och förhoppningsvis godkännas av läkemedelsverket, och då komma patienterna till nytta, krävs kliniska prövningar.
– Vi har ett bra samarbete med forskargrupper och sjukhus runt om i landet, vi kan inte ensamma driva dessa projekt. Det krävs gemensamma krafter för att ta lovande substanser hela vägen fram till färdiga läkemedel, säger Else Krüger Hagen.

Framtid
För 16 år sedan kom Novartis med en av världens första målinriktade cancerbehandlingar, ett helt nytt läkemedel mot KML, Kronisk Myeloisk Leukemi.
– Tack vare det har den tidigare fatala sjukdomen förvandlats till ett kroniskt tillstånd där de flesta överlever och lever långa, i stort sett normala, liv med sin sjukdom.
Med denna goda erfarenhet som bas arbetar Novartis vidare med att utveckla fler målinriktade läkemedel mot andra cancerformer, som bland annat bröst-, lung- och hudcancer.
Även immunterapi är en viktig del av Novartis portfölj.
– Molekyler inom flera olika cancerformer befinner sig i klinisk prövning. Ett projekt är inriktat på utveckling av ett helt nytt koncept inom området cell- och genterapi. Detta är en immunterapi som går ut på att ta ut T-celler från människan, modifiera dem, för att i nästa steg sätta tillbaka dem i kroppen där de startar sin jakt på cancerceller.
Else Krüger Hagen konstaterar att det idag finns behandlingsalternativ och mediciner som gör att många cancerpatienter kan leva länge med sin sjukdom.
– Det gäller att ha många olika verktyg för att bekämpa cancer. Vi vet att det går, det har framgångarna med vår cancerterapi mot KML visat. Förhoppningen är att Novartis kommande behandlingskoncept och läkemedel ska göra samma stora skillnad för cancerpatienter världen över.

Novartis Sverige
Vetenskaplig forskning driver Novartis innovation. Våra forskare arbetar för att flytta gränserna inom vetenskapen, bredda vår förståelse för sjukdomsmekanismer och utveckla nya produkter för patienternas bästa. Vi fokuserar på terapiområden där vi ser störst medicinskt behov och där vi tror att vetenskapliga verktyg för att ta itu med dessa behov är inom räckhåll.

Novartis Sverige AB
Box 1150
183 11 Täby
Tel. 08-732 32 00
www.novartis.se

www.novartis.se

Servier – ny samarbetspartner inom onkologi

Florent Texier, Simone Merforth och Patrik Friberg på Servier. Foto: Gonzalo Irigoyen
Florent Texier, Simone Merforth och Patrik Friberg på Servier. Foto: Gonzalo Irigoyen
Servier är ett internationellt läkemedelsföretag som drivs av en stiftelse och som har säte i Suresnes (Frankrike). Servier har 21 000 anställda och hade 2016 en omsättning på mer än 4 miljarder euro. Företagets tillväxt drivs av en konstant strävan efter innovation inom fem olika områden: diabetes, onkologi, kardio­vaskulära, immunoinflammatoriska och neurodegenerativa sjukdomar samt aktiviteter inom generiska läkemedel.

Gruppen är helt oberoende och återinvesterar 25% av omsättningen (exklusive generika) i forskning och utveckling och alla vinster används för tillväxt. Att bli en viktig aktör inom onkologi är ett av Serviers långsiktiga mål. För närvarande har företaget nio läkemedelskandidater i klinisk forskning för behandling av ventrikelcancer, lungcancer och andra solida cancerformer samt leukemier och lymfomsjukdomar.
Portföljen med innovativa cancerläkemedel utvecklas i samarbete med samarbetspartners över hela världen och riktar in sig på olika egenskaper som är typiska för cancerceller. Forskningsportföljen inkluderar cytostatika, proapop­totiska läkemedel, målsökande immun- och cellterapier för att åstadkomma behandlingar som kan göra skillnad för patienterna.
– De här samarbetena har lett till att vi nyligen har introducerat ett nytt läkemedel för behandling av spridd tarmcancer och ett för behandling av vuxna patienter som har fått multipla återfall i eller har refraktärt aggressiva non-Hodgkin-B-cellslymfom (NHL), säger Florent Texier, VD för Servier i Norden.
– I Sverige har vårt nya läkemedel för spridd tarmcancer fått ett positivt mottagande. Svenska onkologer visar även ett stort intresse för vår forskningsportfölj, säger Patrik Friberg, marknadschef i Sverige.
Den kliniska forskningsavdelningen finns i Solna och leds av Simone Merforth. De leder utvecklingen av den innovativa forskningsportföljen genom att göra kliniska prövningar i Norden och Baltikum. Servier kommer bli en relevant och viktig partner inom cancerforskning i framtiden.

Immunonkologi
Servier ligger även långt framme inom immunterapiområdet. Ett exempel är CAR-T-celler som är T-celler som via genterapi förstärks med en antigenreceptor som känner igen ett specifikt tumörprotein. Resultatet är en immunterapeutisk behandling mot cancer där T-cellens förmåga att känna igen och döda tumörceller är kraftigt förstärkt.
– Det ska bli mycket spännande att följa denna forskning som i första hand är inriktad mot leukemier, säger Simone Merforth.

Servier Sverige
Servier har en spännande utvecklingsportfölj där flera av produkterna har potential att få stor betydelse. Samarbetena med andra företag och akademiska institutioner är nödvändiga för att snabba på utvecklingen av nya läkemedel för sjukdomar där det finns stora behov. Det finns fortfarande stora möjligheter för samarbete. Möjligheterna till succé för dessa samarbeten förefaller vara oberoende av om det är små biotech-företag eller stora läkemedelsföretag. Det beror i själva verket på hur effektivt samarbetet är och just det är en av Serviers stora styrkor.

Servier Sverige AB
Box 725
169 27 Solna
Tel: 08-522 508 00
www.servier.se

SERVIER_logo

Kancera utvecklar morgondagens cancerläkemedel

Håkan Mellstedt, professor i onkologisk bioterapi och Thomas Olin, vd för Kancera. Foto: Thomas Henrikson
Håkan Mellstedt, professor i onkologisk bioterapi och Thomas Olin, vd för Kancera. Foto: Thomas Henrikson
– Utvecklingen inom leukemi går snabbt, det har kommit nya behandlingar men det räcker inte. Vi behöver läkemedel med andra verkningsmekanismer än de som redan finns, säger Håkan Mellstedt, professor i onkologisk bioterapi och medgrundare till Kancera.

Ett av Kanceras forskningsprojekt handlar om ROR-hämmande substanser som kan omprogrammera cancer så att tumören destruerar sig själv.
– Vi har genom studier på patientmaterial lärt oss hur muterade cancerceller från patienter med långt framskriden sjukdom kan övervinnas och även om vilka verkningsmekanismer som krävs för att uppnå detta. Just nu pågår arbete med att optimera läkemedelskandidaten för att i nästa steg kunna använda den vid terapiutveckling i människa, berättar Håkan Mellstedt.
Kanceras upptäckt har visat sig kunna ha betydelse inte bara för leukemi, utan även för solida tumörer som lung-, bröst- och äggstockscancer.
– Vi har idag två läkemedelslika substanser som i nästa fas utvärderas och därefter väljs en som ska gå in i regulatoriska toxikologiska studier för att bereda väg för den fortsatta kliniska utvecklingen, säger Håkan Mellstedt.

Immunterapi
Ett annat spännande forskningsspår är det så kallade Fractalkine-projektet. Här handlar det om att påverka immunsystemets förmåga att känna igen och angripa tumörer, och även stoppa cancerceller som har tillägnat sig immuncellers förmåga att invadera friska vävnader.
– Det medfödda immunförsvaret är viktigt för vårt försvar mot omvärlden. Men ett missriktat immunsystem kan däremot leda till att tumörer tillväxer och att autoimmuna sjukdomar utvecklas. Med KAND567, Kanceras blockerare av Fractalkine-systemet, hoppas vi kunna styra immunsystemet till att angripa tumörer och få auto­immuna sjukdomar att läka ut, säger Thomas Olin, vd.
Sammantaget representerar Kanceras projekt två grenar av framtidens behandling mot cancer. En terapi som får tumören att eliminera sig själv och därmed gå i regress, och en som hjälper patientens immunsystem att ta kontroll över sjukdomen.
– Tillsammans tror jag att dessa två angreppssätt kommer att bidra till att göra cancersjukdomar, som idag är svårbehandlade, till kroniska sjukdomar som man lever långa och normala liv med. Den dagen våra substanser har gått hela vägen fram till färdiga läkemedel kommer det att innebära stor skillnad för cancerpatienter världen över, fastslår Thomas Olin.

Kancera
I Kancera förenas akademi och industri. Målet är att utveckla en ny generation läkemedel mot cancer som slår mot de egenskaper som gör tumörer resistenta mot dagens tillgängliga behandlingar. Kancera har fått godkännande för start av klinisk Fas 1-prövning av sin läkemedelskandidat i Fractalkine-projektet.

Kancera AB
Karolinska Institutet Science Park
Banvaktsvägen 22
171 48 Solna
Tel: 08-501 260 80
www.kancera.se

www.kancera.se