Etikettarkiv: Hudcancer

Forskning med patienten som drivkraft

Caroline Kamali, ST-läkare i onkologi vid Karolinska universitetssjukhuset och doktorand vid Karolinska Institutet, och Andreas Lundqvist, forskargruppchef och docent vid Karolinska Institutet. Foto: Johan Marklund
Caroline Kamali, ST-läkare i onkologi vid Karolinska universitetssjukhuset och doktorand vid Karolinska Institutet, och Andreas Lundqvist, forskargruppchef och docent vid Karolinska Institutet. Foto: Johan Marklund

Caroline Kamali och Andreas Lundqvist arbetar i parallella forskningsspår med sikte på att finna biomarkörer som kan förutsäga diagnos och behandling av lungcancer. Drivkraften är densamma: att bidra till vetenskap som på allvar kan göra skillnad för patienterna.

Caroline Kamali, ST-läkare i onkologi vid Karolinska universitetssjukhuset och doktorand vid Karolinska Institutet, har riktat in sin forskning på patienter med avancerad ALK-positiv lungcancer, en aggressiv och svårbehandlad cancerform som drabbar främst yngre personer som i de flesta fall aldrig har rökt.
– Mitt avhandlingsarbete handlar om att identifiera behandlingsprediktiva och prognostiska markörer, både på klinisk och molekylär nivå, i syfte att optimera och individanpassa behandlingen för ALK-positiv lungcancer.
Hon berättar att denna form av lungcancer tenderar att metastasera tidigt i sjukdomsförloppet.
– Dessvärre finns det en stor risk för utveckling av hjärnmetastaser, och orsaken till detta är inte helt klarlagt. Även om målriktade cancerläkemedel, så kallade tyrosinkinashämmare, har förbättrat överlevnaden avsevärt de senaste åren så är de kliniska fördelarna begränsade av den terapiresistens som patienterna förr eller senare utvecklar.
Om allt går som Caroline vill och hoppas på kommer hennes forskning att bidra till ökad kunskap om optimal sekvensbehandling, bakomliggande resistensmekanismer och kontroll av hjärnmetastaser.
– Det övergripande målet är att identifiera biomarkörer för att på sikt kunna förbättra överlevnaden samt skräddarsy behandlingen för dessa patienter. Förhoppningen är att ALK-positiv lungcancer med forskningens hjälp ska förvandlas till en kronisk sjukdom i framtiden.

Studerar immunförsvaret
Andreas Lundqvist, forskargruppchef och docent vid Karolinska Institutet, leder en grupp som studerar immunförsvaret hos patienter med cancer. Ett forskningsspår är inriktat på hur immunförsvaret påverkas under cancersjukdom; ett annat handlar om hur immunförsvaret i terapeutiskt syfte kan stimuleras att känna igen och angripa cancerceller.
– Ett aktuellt projekt handlar om patienter med lung- respektive njurcancer. Här undersöker vi hur immunförsvaret hos patienter som genomgår immunterapibehandling (en behandling som syftar till att förstärka immunförsvaret) påverkas under behandlingen. Genom blodprover tittar vi på immunförsvarets sammansättning före och under behandling. I nästa steg jämförs utfallet med kliniska parametrar som hur gick det för patienten, om patienten svarade på behandlingen och om patienten utvecklade någon bieffekt. Resultaten försöker vi sedan härleda till sammansättningen i immunförsvaret, förklarar Andreas.
Målet är att identifiera en prediktiv biomarkör.
– Vi söker efter en markör som gör att vi kan förutspå vilka patienter som kommer att ha nytta av behandlingen, vilka som eventuellt kan utveckla bieffekter och vilka patienter som inte nödvändigtvis ska behandlas.
Om forskargruppen lyckas med sin ansats är steget till klinisk praxis inte alltför långt borta.
– Det krävs ett antal valideringsstudier innan vi når så långt samt att analysmetoden optimeras så att den är robust och på ett lätt och smidigt sätt kan användas i klinik.

Gränslöst samarbete
Andreas har arbetat inom immunterapifältet i över 20 år. Det är ett komplicerat område där varje ny pusselbit ger upphov till mängder av nya frågor – forskningens klassiska tjusning och förbannelse.
– Jag finner min drivkraft i att få arbeta med meningsfulla saker och hoppas såklart att våra forskningsfynd ska leda till förbättrad hälsa för patienter.
Han nämner även det vardagliga arbetet med studenterna och samarbetet med andra professioner som en stark drivkraft.
– Det talas alltid om vikten av samarbete över gränserna. Jag anser att det inte ska vara några gränser mellan kliniska forskare och prekliniska forskare. Viktigt är också samarbetet inte enbart är lokalt utan även nationellt och internationellt. Tillsammans kan vi accelerera processen så att nya landvinningar inom forskningen snabbare kan nå patienterna.

Klicka här för att läsa mer om Medicinsk enhet Huvud- hals- lung- och hudcancer

Huvud- hals- lung- och hudcancer – Karolinska universitetssjukhuset

Vi utreder och behandlar patienter med öron-näsa-halscancer, lungcancer, hudtumörer inklusive malignt melanom och patienter med okänd primärtumör.
Medicinsk enhet Huvud- hals- lung- och hudcancer tillhör Tema Cancer som främst har sin verksamhet i Solna och Huddinge. I nära samarbete med Karolinska Institutet bedriver vi omfattande patientnära klinisk forskning.

Tema Cancer
Karolinska Universitetssjukhuset
171 76 Stockholm
Tel: 08-123 700 00
www.karolinska.se



Jag lever med spridd cancer men är fortfarande Lotta

Lotta Sterner drabbades för fem år sedan av spridd hudcancer. Foto: Gustav Anestam

– Det jag längtade mest efter var de små sakerna: stå vid hållplatsen och frysa när det regnar, åka till jobbet. Tack vare forskningen och alla nya behandlingar är jag tillbaka i den efterlängtade vardagen, säger Lotta Sterner som för fem år sedan drabbades av spridd hudcancer.

År 2017 var inget bra år för Lotta Sterner. Den sommaren fick hon besked om att de diffusa smärtor hon länge känt av berodde på MS.
– Sjukdomen, sa de, var i ett tidigt stadium och inte så allvarlig, Men ändå, hela min värld vändes upp och ner.
Några månader senare upptäckte hon en prick på armen.
– Jag tyckte den såg märklig ut, ringde vårdcentralen och fick en tid ganska omgående.
Och där kunde historien varit slut. Men pricken visade sig vara ett malignt melanom, den allvarligaste formen av hudcancer.
– I januari gjordes en ny operation då även lymfkörtlarna under armen togs bort. Sedan skulle det vara klart. Men några månader senare klickade det till i ryggen. Det gjorde jätteont, en slags kramp och det var svårt att förklara hur smärtan kändes. Jag var på akuten tre gånger, en gång fick jag recept mot urinvägsinfektion.

”Jag tyckte den såg märklig ut, ringde vårdcentralen och fick en tid ganska omgående.”

Spridd cancer
Det som skulle bidra till att lösa gåtan var den tidigare MS-diagnosen.
– Jag ringde min neurolog och frågade om det kunde vara ett skov. Nja, det trodde hon inte men eftersom jag ändå var bokad för återbesök fick jag komma lite tidigare.
Besöket resulterade i en röntgen och några dagar senare fick Lotta en kallelse till kliniken.
– Då förstår jag att det måste vara något hemskt. Och det var det, cancern hade spridit sig till skelettet. Min doktor hade redan kontaktat en onkolog som jag träffade bara några dagar senare. Där fick jag en målinriktad behandling och i kombination med värktabletter kände jag mig långsamt bättre. Jag fick även strålning för att krympa tumören och lindra smärtan.
Förutom sjukhusbesök och behandlingar upptog planering för barnens framtid stora delar av hennes vakna tid.
– Jag ville vara säker på att mina flickor skulle få det bra utan mig, och planerade hela Mollys student tillsammans med min svägerska eftersom jag inte visste om jag skulle finnas kvar. Men tack vare forskningen fick jag fixa hela mottagningen själv!

Immunterapi
Behandlingen fungerade över sommarmånaderna. Men i oktober kom ett nytt klick, den här gången i höften.
– Sedan dröjde det bara två dagar innan smärtan kom. Det blev ett nytt besök hos onkologen och även en ny behandling, immunterapi, som visade sig fungera!
Behandlingen håller cancern i schack och följs upp med regelbundna kontroller. Men förra sommaren visade kontrollröntgen en skugga på bukspottkörteln.
– Ett sådant besked gör att allt bara sköljer över en, oron slår till med full kraft, berättar Lotta.

”Jag lever med cancer men också med stor tacksamhet över att forskningen finns.”

Opererades
Trots flera efterföljande röntgenundersökningar kunde läkarna inte avgöra om skuggan på bukspottkörteln var en tumör eller något annat. Beslutet blev operation.
– All information jag fick inför ingreppet var riktat till ”dig som har cancer i bukspottkörteln”. Jag visste att den prognosen tillhör de sämsta men tröstade mig med att mina barn hunnit bli lite äldre. Nu visste jag att de skulle klara sig utan mig.
Operationen som Lotta stod inför var omfattande.
– Jag hanterade detta som jag gjorde med mitt första cancerbesked, undvek att googla. Och det var nog tur, då hade jag inte vågat lägga mig på operationsbordet.
Lotta opererades den 25 juli i fjol, i september skulle svaret komma.
– Under månaderna däremellan mådde jag hemskt dåligt. Men jag var en duktig patient och började vicka på tårna redan när jag vaknade ur narkosen, eftersom jag läst i pappren att det skulle vara bra.
Den åttonde september var hon tillbaka på mottagningen.
– Jag hade en lista med frågor i handen, var beredd på det värsta. Och så kom jag dit och fick besked om att det inte var cancer utan en inflammation. Min spontana reaktion blev ”Va! Ett liv till, igen?”.

Tacksam
I stället för det fruktade cancerbeskedet gavs Lotta ordinationen champagne.
– Läkaren och kontaktsjuksköterskan var nästan lika glada som jag, det var sällan de fick leverera så goda nyheter. Jag kände till en början att jag gått igenom den extremt jobbiga operationen i onödan. Men nu har jag landat i att inflammationen kan ha orsakats av immunterapin. Utan immunterapi, kanske ingen inflammation men heller inget liv. Då får operationen ingå i paketet, att jag fått en medicin som faktiskt fungerar, resonerar Lotta.
Idag är hon tillbaka i vardagen och sitt arbete som frisör. Pensionssparandet fortsätter hon med, även om planerna inte sträcker sig alltför långt fram.
– Jag lever med cancer men också med stor tacksamhet över att forskningen finns. Det tänker jag lite på varje dag. Men jag vill inte bli min sjukdom, jag är fortfarande Lotta.

Idag kan vi rädda många fler

Johan Hansson, cancerläkare vid KS och professor vid KI. Foto: Håkan Flank

För 20 år sedan avled 75 procent av alla patienter med spridd melanomsjukdom inom ett år efter diagnos, idag är förhållandet det motsatta. Men det är fortfarande 25 procent som dör av sin sjukdom och det återstår mycket forskning innan den sista cancercellen slagits ut.

Johan Hansson, cancerläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid Karolinska Institutet, kan se tillbaka på en mer än 40-årig forskarkarriär med inriktning på malignt melanom, ett område där utvecklingen gått fort framåt. Nya effektiva behandlingar har inneburit stora framsteg inom området.
Ett forskningsspår har varit inriktat på att studera ärftliga förändringar hos familjer där det förekommer flera melanomfall.
– Vi har funnit att det finns en specifik svensk förändring i genen CDKN2A. Personer som bär på denna mutation har hög risk att utveckla melanom under sin livstid och måste skyddas med speciella uppföljningsprogram för att tidigt kunna upptäcka om det dyker upp några tumörer. Det vi också sett är att denna genförändring även innebär en ökad risk för tumörer i luftvägarna. Denna mutation ses endast hos en liten grupp av de patienter som har ärftlighet för melanom, men det är en viktig grupp som nu kan skyddas med hjälp av cancerförebyggande program.

Checkpointhämmare genombrottet
Det stora genombrottet inom behandlingen av malignt melanom kom tillsammans med utvecklingen av checkpointhämmare som stimulerar immunförsvaret att angripa tumörceller.
– Vi var de första i Sverige att prova dessa läkemedel. Jag minns när vi behandlade de första patienterna och hur besvikna vi var över att det inte hände något, förutom att många drabbades av biverkningar. Men det visade sig att effekten är fördröjd och sågs när patienter följdes under längre tid. Idag vet vi att patienter som har en bra effekt av immunbehandlingar också brukar ha en långvarig effekt av behandlingen.
Även de nya målsökande behandlingarna har god effekt på spridd melanomsjukdom.
– Runt millenniumskiftet upptäckte man att ungefär hälften av alla patienter med malignt melanom har en mutation i BRAF-genen, en gen som när den är onormalt aktiverad driver tumöruppkomst och orsakar att tumörer överlever och kan dela sig. Med den kunskapen som bas utvecklades nya läkemedel som inaktiverade den onormala genaktiviteten, vilket resulterade i väldigt goda och snabba effekter hos patienter med spridd sjukdom.

”Idag går det kanske inte alltid att bli av med sjukdomen, men den går att leva med.”

Prediktiva markörer
Båda checkpointhämmare och målsökande terapi är idag standardbehandlingar. Problemet är att det bara är hälften av patienterna som har en mutation i BRAF-genen och att det ännu inte finns några riktigt bra markörer som kan förutsäga behandlingssvar.
– I min grupp arbetar vi med att samla in prover från patienter för att försöka hitta prediktiva markörer. Det är ett fortgående projekt där vi samarbetar med andra grupper på KI och bland annat tittar på mikro-RNA i små blåsor som kan isoleras från blodprover. Vi studerar även proteinuttryck i syfte att finna markörer som kan hjälpa oss att välja rätt patient till rätt behandling.

Leva med sjukdomen
Det bästa med de gångna årens utveckling, säger Johan Hansson, är att malignt melanom har gått från att vara en sjukdom där de flesta patienter dog ganska snabbt efter diagnos, till att bli en mer behandlingsbar och kronisk sjukdom.
– Idag går det kanske inte alltid att bli av med sjukdomen, men den går att leva med och det finns behandlingar som inte förstör livskvaliteten på samma sätt som tunga cyto­statikabehandlingar gjorde förr i tiden.
Idag är han pensionär, men bara på pappret.
– Jag har svårt att slita mig både från forskningen och läkaryrket. Det finns mycket kvar att göra innan vi kan välja rätt behandling för varje enskild patient.

Vill få behandlingen att hjälpa fler

Hanna Eriksson, specialistläkare och forskare vid Karolinska Institutet.
Hanna Eriksson, specialistläkare och forskare vid Karolinska Institutet.

– Immunbaserad terapi har revolutionerat terapiområdet inom maligna melanom. Nästa utmaning är att få behandlingen att hjälpa fler och tidigt hitta patienter som har sämre överlevnad i sjukdomen, säger Hanna Eriksson, specialistläkare och forskare vid Karolinska Institutet.

Hanna Eriksson konstaterar att behandlingsalternativen för spridd, allvarlig hudcancer har utvecklats snabbt de senaste åren. Immunreceptorblockerande behandling gör att en del patienter når sjukdomskontroll och överlevnad. Även målsökande behandlingar som minskar tumörens celltillväxt är ett viktigt behandlingsalternativ för patienter som har avancerat melanom med BRAF-mutation.
– Immunbaserad terapi sätts in allt tidigare i sjukdomen och även som postoperativ behandling. Det finns ett stort behov av att hitta markörer som hjälper oss att utskilja patienter som tidigt måste byta behandling för att de inte uppnår behandlingssvar eller utvecklar kraftiga immunorsakade biverkningar, förklarar Hanna Eriksson.

”Vår förhoppning är att med tiden kunna identifiera patienter med hög risk för återfall.”

Rätt behandling
Problemet är att det i kliniken idag inte finns tillräckligt bra metoder som kan förutse långvarig nytta av en viss behandling eller förbättra handläggningen hos patienter som har stor risk för tidiga återfall.
– Min forskning handlar om att analysera biologiska markörer och försöka analysera sambandet mellan dessa. Ett mål är att tidigt hitta patienter som kommer att svara sämre på behandlingen och därför har en förväntad kortare överlevnad.
Projektet syftar även till att utveckla analyser på proteinnivå och kombinera dessa med så kallade spatialteknologier för analyser av markörer i cancern.
– På så vis kan vi analysera tumörvävnadens genuttryck på cellnivå och åskådliggöra det visuellt. Vår förhoppning är att med tiden kunna identifiera patienter med hög risk för återfall, minska biverkningar av ineffektiva behandlingar och framförallt få mer kunskap om melanom för att välja rätt behandling för rätt patient.

Nya rön banar väg för mer riktad behandling

Giuseppe Masucci (mitten) docent och överläkare vid Karolinska Institutet tillsammans med samarbetare: från vänster professor Catharina Larsson (gruppledare), Jiwei Gao, Patrick Scicluna, Satendra Kumar, Hannah Björn-Andtback, Lisa Villabona, docent Weng-Onn Lui (gruppledare) och Hao Shi.
Giuseppe Masucci (mitten) docent och överläkare vid Karolinska Institutet tillsammans med samarbetare: från vänster professor Catharina Larsson (gruppledare), Jiwei Gao, Patrick Scicluna, Satendra Kumar, Hannah Björn-Andtback, Lisa Villabona, docent Weng-Onn Lui (gruppledare) och Hao Shi.
Merkelcellskarcinom, en särskilt aggressiv form av hudcancer, är kanske inte en, utan två olika sjukdomar. Den slår också olika hårt beroende på om den som drabbas är kvinna eller man. Det visar en preliminär studie som letts av Giuseppe Masucci, överläkare och docent vid Karolinska Institutet.

Merkelcellskarcinom, MCC, är en sällsynt och mycket aggressiv form av hudcancer. I Sverige upptäcks cirka 50 nya fall per år. Sjukdomen ger snabbväxande och livshotande hudtumörer där tidig upptäckt är avgörande för patientens chanser att överleva. Problemet är att cancerformen är svår att diagnostisera.
– MCC börjar ofta med en plötslig tillväxt av en rödrosa upphöjning på huden. Färgen gör att den lätt förväxlas med en ofarlig blåsa. Ibland försvinner den av sig själv, och när den dyker upp igen kan det vara för sent, berättar Giuseppe Masucci.

Ny databas
Man har sett att bara hälften av alla patienter med MCC-diagnos behandlas med kirurgi och efterföljande strålbehandling redan från början.
– Problemet är att hos de som får återfall är cancern mycket aggressiv, och fram till helt nyligen har det inte funnits mycket att göra för dessa patienter. Positivt är dock att de senaste immunterapimetoderna har visat sig fungera bra i många fall av MCC.
En stor utmaning har också varit sällsyntheten; eftersom patientgruppen inte är så stor har tumören varit svår att studera.
– Vi har nu i samarbete med plastikkirurgerna i Stockholm samt Weng-Onn Lui och Catharina Larssons grupp på Cancer­Centrum Karolinska byggt upp en databas vilket innebär att vi idag har klinisk information beträffande operation och överlevnad samt tid till återfall.
Masucci berättar att tidigare forskning visat att MCC kan orsakas av en särskild variant av polyomavirus.
– Cirka 80 procent av all Merkels cellcancer är virusassocierad och resten icke. Men vi har inte vetat om det handlar om två olika sjukdomar som i så fall bör behandlas olika. En sak som ingen tidigare hade tittat på var om könstillhörighet kunde ha betydelse för sjukdomsutveckling och behandlingssvar.

Stora skillnader
Det Giuseppe Masucci och hans forskargrupp vid CancerCentrum Karolinska har upptäckt är att det finns en stor skillnad i behandlingssvar mellan män och kvinnor som har icke-virus-associerad MCC.
– Medan män som får denna typ av Merkels cellcancer har en ganska kort överlevnadstid, lever kvinnor med exakt samma cancerform betydligt längre, och kan i vissa fall helt undgå återfall och bli friska.
Han påpekar att slutsatserna grundar sig på mycket preliminära studier. Skillnaden mellan män och kvinnor är dock så markant att gruppen har skickat en sammanfattning av studien till ASCO, den stora amerikanska cancerkongressen, där endast de mest spännande forskningsresultaten presenteras.
– Om det vi sett så här långt visar sig stämma innebär det att MCC inte är en, utan två olika sjukdomar som ter sig olika hos kvinnor och män.
Intressant är också att skillnaden i överlevnad inte alls är lika markant när det kommer till virusassocierad sjukdom.
– En kvinna med icke-virus-associerad MCC lever länge efter diagnos, men om hon har virus-associerad sjukdom är överlevnaden sämre. När det gäller män är överlevnaden längre om de har virus-associerad sjukdom. Vår forskning pekar på att det finns stora skillnader mellan könen, förklarar Giuseppe Masucci.

Riktad behandling
De nya kunskaperna kan ge bättre prognostisk information och därmed mer riktad behandling till patienter som drabbas av Merkelcellskarcinom.
– Kanske är det så att män med icke-virus-associerad MCC ska ha en tuffare behandling från början, medan kvinnor klarar sig med en mildare terapi. Och att kvinnor som har virus-associerad sjukdom ska behandlas mer. I slutänden innebär våra observationer nya insikter som kan leda till ett mer personinriktat vårdprogram.
Varför kvinnor med icke-virus-associerad MCC klarar sjukdomen bättre än män vet forskarna inte i dagsläget.
– En teori är att skillnaderna beror på själva genetiken och det faktum att kvinnor har två X-kromosomer. Vi vet idag att X-kromosomen innehåller mycket information om immunförsvaret, och kanske skyddar den även kroppen mot yttre angrepp. I så fall kan det vara därför som kvinnors kroppar beter sig annorlunda i försvaret mot cancerformen. Om detta stämmer eller inte är dock ett helt eget forskningsspår, fastslår Giuseppe Masucci.

Vi vill hitta nya prediktiva metoder

Göran Jönsson, forskare vid Lunds universitet.
Göran Jönsson, forskare vid Lunds universitet.
– För att kunna ge rätt behandling till rätt patient behövs nya metoder som förutsäger terapisvar, säger Göran Jönsson, forskare vid Lunds universitet, som med hjälp av molekylärbiologiska tekniker försöker hitta de patienter som svarar på de nya immunterapierna mot malignt melanom.

Tidigare har patienter med aggressiv spridd hudcancer haft en ganska dyster prognos, men under senare år har nya immunterapier revolutionerat behandlingen. Problemet är att man inte i förväg kan säga om patienten kommer att svara på terapin eller inte.
Göran Jönssons forskning handlar om att med hjälp av molekylärbiologiska tekniker identifiera patienter som svarar på de nya immunterapierna mot malignt melanom.
– För att hitta dem använder vi oss av moderna analystekniker där vi tittar på alla geners uttryck i tumörcellerna. Utifrån dessa bilder försöker vi sedan hitta mönster som är specifika för de som svarar eller inte svarar på behandlingen. Dessa mönster kan sedan testas på andra patienter och visa om de kommer att svara på behandlingen eller ej.
Arbetet sker i gränslandet mellan klinisk och preklinisk forskning där djup kunskap om melanombiologi och dess mekanismer kombineras med nya högteknologiska metoder, till exempel storskaliga molekylära analyser för tumörstudier.
Molekylära analysmetoder har nu börjat introduceras i klinisk rutin.
– Jag tror att vi bara har sett starten på den utvecklingen. Om tio år kommer de metoder som idag enbart används på forskarnivå att ha tagit steget till klinik och verkligen komma patienterna till nytta, avslutar Göran Jönsson.

Cancerforskningen har betytt allt

Magnus Norin behandlades framgångsrikt med immunterapi mot sin hudcancer.
Magnus Norin behandlades framgångsrikt med immunterapi mot sin hudcancer.
– Om jag drabbats av aggressiv hudcancer för tio år sedan hade jag varit död nu. Forskningen har betytt allt, säger Magnus Norin, som framgångsrikt behandlats med immunterapi mot sin sjukdom.

Det är nästan tre år sedan Magnus Norin upptäckte en liten knuta på kinden, till en början trodde att han att det var en talgkörtel.
– Efter ett tag blev den större, jag tänkte att nu har den nog blivit inflammerad och bokade tid hos en hudläkare.
Läkaren hade till en början samma teori, men stötte på problem när den skulle tas bort. Analysen visade på malignt melanom. Efter cancerbeskedet gick allt mycket snabbt. Tre veckor senare var Magnus opererad.
– Allt såg bra ut och jag trodde att operationen hade löst problemet. Men efter en tid fick jag ännu en knöl på kinden och nya tester visade att cancern spritt sig. Jag tvingades inse att jag hade en dödlig sjukdom.
I Magnus fall hade cancern, via både blodet och lymfsystemet, spritt sig till stora delar av kroppen.
– På röntgenbilderna såg det ut som att jag hade en hagelsvärm i kroppen, men det var inga hagel utan metastaser.

Immunterapi
Ett ljus i mörkret var att cancern kom just 2013. Det innebar att Magnus kunde behandlas med den nya immunterapin som visat sig mycket effektiv för en del melanompatienter med spridd sjukdom.
– Jag hade en chans på fem att behandlingen skulle fungera på mig, och det gjorde den. Efter två omgångar cellgifter och fyra immunterapibehandlingar såg röntgenbilderna betydligt bättre ut.
Sedan dess har tillfrisknandet bara gått framåt. Cancern lyser fortfarande med sin frånvaro.
– Visst, det är alltid nervöst att gå på kontroll, men nu har det gått nästan 2,5 år sedan man såg något tydligt spår av cancer i min kropp. Sjukdomen har övergått till ett slags kroniskt tillstånd som läkarna har kontroll på, och jag lever mitt liv i stort sett som vanligt.
Under sjukdomstiden bestämde sig Magnus för att engagera sig i kampen mot cancer.
– Därför engagerade jag mig i Melanomföreningen där jag numera är ordförande och som arbetar för att stödja och informera samt värna om modern, högkvalitativ och likartad prevention, diagnostik och behandling för alla patienter med malignt melanom. För mig har forskningen betytt allt.

Immunterapi hjälper allt fler cancerpatienter

Eva Löfkvist, chef för kliniska prövningar i Norden och Ulrika Brunell-Abrahamsson, medicinsk rådgivare på Bristol-Myers Squibb. Foto: Johan Bergmark
Eva Löfkvist, chef för kliniska prövningar i Norden och Ulrika Brunell-Abrahamsson, medicinsk rådgivare på Bristol-Myers Squibb. Foto: Johan Bergmark
Utvecklingen inom området immunonkologi går snabbt och idag kan allt fler patienter leva längre med cancer. Bristol-Myers Squibb är världsledande inom immun­onkologi och Sverige är ett viktigt land för kliniska prövningar av läkemedel.

– Vi ser idag att kliniska prövningar ändrar karaktär. De olika faserna är inte längre så strikt uppdelade och processen för att läkemedel ska få godkänt av myndigheterna går snabbare. En och samma studie omfattar allt oftare flera läkemedel och kombinationer av läkemedel, berättar Eva Löfkvist, chef för kliniska prövningar i Norden på Bristol-Myers Squibb.
De nordiska länderna är viktiga för företagets kliniska prövningar och Bristol-Myers Squibb har ett nära samarbete med sjukvård och myndigheter. Företaget gör stora utbildningsinsatser för läkare och sjuksköterskor och har på sin hemsida information till patienter om pågående kliniska prövningar.
– Dialogen med myndigheter och sjukvårdspersonal är helt central eftersom det är genom samarbete som de vetenskapliga framstegen verkligen kan komma patienterna till gagn, framhåller Eva Löfkvist.

Aktiverar immunförsvar
Immunonkologiska läkemedel skiljer sig från cytostatikabehandling på flera sätt. Istället för att direkt angripa tumörceller aktiverar immunonkologiska läkemedel patientens eget immunförsvar så att det kan bekämpa cancern.
– Immunonkologiska läkemedel har en annan biverkningsprofil, vilket gör att patientgrupper som kanske inte kommer ifråga för cyto­statikabehandling kan tolerera immunterapi. Detta är av enormt stor vikt idag när vi blir allt äldre och allt fler personer drabbas av cancer, säger Ulrika Brunell-Abrahamsson, medicinsk rådgivare på Bristol-Myers Squibb.
Alla patienter blir inte hjälpta av immunonkologiska läkemedel, men utvecklingen går snabbt.
– På Bristol-Myers Squibb har vi stort fokus på att utveckla behandlingar där vi kombinerar olika immunonkologiska läkemedel med varandra och med andra typer av cancerläkemedel, som exempelvis cytostatikabehandling. Det pågår mycket spännande forskning inom detta område och vi ser fram emot att i framtiden kunna behandla fler cancerdiagnoser och ge fler patienter ett längre liv med bättre livskvalitet, berättar Eva och Ulrika.

Bristol-Myers Squibb
I över 50 år har BMS fokuserat på att upptäcka och utveckla läkemedel för att bekämpa cancer och förbättra livet för patienter. BMS har det största immunonkologiska programmet i världen och tidningen Science utsåg 2013 immunterapi till det största vetenskapliga genombrottet inom all forskning. Idag har BMS immunonkologiska läkemedel för tre cancerformer: malignt melanom, njurcellscancer och lungcancer.

Bristol-Myers Squibb
Box 1172, 171 23 Solna
Besök: Hemvärnsgatan 9, Solna
Tel: 08-704 71 00
E-post: infosverige@bms.com
www.bms.se

www.bms.se

Snabb utveckling av nya terapier mot malignt melanom

Hanna Eriksson, forskare vid Karolinska Institutet.
Hanna Eriksson, forskare vid Karolinska Institutet.
– Jag hoppas att vi i framtiden har tillgång till markörer som hjälper oss att identifiera patienter med ökad risk för återfall. På så vis kan vi tidigt individualisera deras behandling och rädda fler, säger Hanna Eriksson, forskare vid Karolinska Institutet.

Malignt melanom är en av de tumörsjukdomar som ökar snabbast i Sverige, omkring 500 personer dör årligen i sjukdomen. Patienter med avancerad sjukdom har tidigare haft få behandlingsalternativ men nu har det utvecklats nya terapier som fått stort genomslag och förbättrat överlevnaden avsevärt.
– Utmaningen är att patientgruppen svarar väldigt olika på behandlingarna och att behandlingssvaren inte varar lika länge för alla patienter. Vi har idag inte tillräckligt bra metoder för att ta reda på vilka patienter som har långvarig nytta av de nya immunterapierna och målsökande behandlingarna, förklarar Hanna Eriksson, specialistläkare och forskare vid KI.

Snabb utveckling
För att kunna ge rätt behandling till rätt patient redan från början fokuserar hennes forskning på att försöka hitta markörer för behandlingssvar i blodet, markörer som sedan kan användas för vägledning vid val av terapi.
– Jag hoppas på att vår forskning inom fem, tio år kan bidra med en panel av markörer som gör att vi från början vet vilket behandlingsalternativ som passar patienten på bästa sätt.
En stark drivkraft i forskningen är enligt Hanna Eriksson de stora framsteg som gjorts inom området under senare år.
– Utvecklingen från det att forskare upptäckt nya behandlingsmål som till exempel en specifik mutation i tumören, till att få fram läkemedel som vi idag använder kliniskt, har gått oerhört snabbt. Min förhoppning är även att vår forskning ska bidra till att utveckla nya behandlingsprinciper som kan hjälpa ännu fler människor med malignt melanom.

Melanomforskningens utveckling
1970 Första beviset på solexponering som riskfaktor för utveckling av melanom
1978 Ärftlighet av dysplastiskt nevussyndrom identifierad som risk för melanom
1987 Första behandlingen med individuell immunterapi lanseras
1994 Interferon godkänt för immun-terapibehandling
2002 Nyckelmutationer identifierade för melanom
2008 Projekt för melanomgenkartläggning inleds
2010 Läkemedel som ökar patientöverlevnaden introduceras. Solning i solarier fastställs som cancerogent
2011 Första generationens immunterapi mot malignt melanom
2012 Målsökande behandling mot melanom godkänd
2015 Andra generationens immunterapi mot malignt melanom

Utvecklar nya cancerterapier med patienten i fokus

Else Krüger Hagen, medicinsk chef för Novartis Oncology i Norden. Foto: Patrik Lindqvist
Else Krüger Hagen, medicinsk chef för Novartis Oncology i Norden. Foto: Patrik Lindqvist
– Vår vision är att förbättra och förlänga livet för cancerpatienter. Att som läkare få arbeta i vetenskapens framkant och bidra till nytt hopp för patienterna är en ynnest, säger Else Krüger Hagen, medicinsk chef för Novartis Oncology i Norden.

Novartis har en lång historia inom onkologi och är idag världens näst största läkemedelsbolag inom området. Verksamheten har fram till dags dato genererat 20 godkända mediciner inom olika typer av cancer. Och mer är på gång, just nu befinner sig inte mindre än 30 molekyler i klinisk utveckling.
För att de lovande läkemedelskandidaterna ska kunna granskas och förhoppningsvis godkännas av läkemedelsverket, och då komma patienterna till nytta, krävs kliniska prövningar.
– Vi har ett bra samarbete med forskargrupper och sjukhus runt om i landet, vi kan inte ensamma driva dessa projekt. Det krävs gemensamma krafter för att ta lovande substanser hela vägen fram till färdiga läkemedel, säger Else Krüger Hagen.

Framtid
För 16 år sedan kom Novartis med en av världens första målinriktade cancerbehandlingar, ett helt nytt läkemedel mot KML, Kronisk Myeloisk Leukemi.
– Tack vare det har den tidigare fatala sjukdomen förvandlats till ett kroniskt tillstånd där de flesta överlever och lever långa, i stort sett normala, liv med sin sjukdom.
Med denna goda erfarenhet som bas arbetar Novartis vidare med att utveckla fler målinriktade läkemedel mot andra cancerformer, som bland annat bröst-, lung- och hudcancer.
Även immunterapi är en viktig del av Novartis portfölj.
– Molekyler inom flera olika cancerformer befinner sig i klinisk prövning. Ett projekt är inriktat på utveckling av ett helt nytt koncept inom området cell- och genterapi. Detta är en immunterapi som går ut på att ta ut T-celler från människan, modifiera dem, för att i nästa steg sätta tillbaka dem i kroppen där de startar sin jakt på cancerceller.
Else Krüger Hagen konstaterar att det idag finns behandlingsalternativ och mediciner som gör att många cancerpatienter kan leva länge med sin sjukdom.
– Det gäller att ha många olika verktyg för att bekämpa cancer. Vi vet att det går, det har framgångarna med vår cancerterapi mot KML visat. Förhoppningen är att Novartis kommande behandlingskoncept och läkemedel ska göra samma stora skillnad för cancerpatienter världen över.

Novartis Sverige
Vetenskaplig forskning driver Novartis innovation. Våra forskare arbetar för att flytta gränserna inom vetenskapen, bredda vår förståelse för sjukdomsmekanismer och utveckla nya produkter för patienternas bästa. Vi fokuserar på terapiområden där vi ser störst medicinskt behov och där vi tror att vetenskapliga verktyg för att ta itu med dessa behov är inom räckhåll.

Novartis Sverige AB
Box 1150
183 11 Täby
Tel. 08-732 32 00
www.novartis.se

www.novartis.se