Idag kan vi rädda många fler

För 20 år sedan avled 75 procent av alla patienter med spridd melanomsjukdom inom ett år efter diagnos, idag är förhållandet det motsatta. Men det är fortfarande 25 procent som dör av sin sjukdom och det återstår mycket forskning innan den sista cancercellen slagits ut.

Johan Hansson, cancerläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid Karolinska Institutet, kan se tillbaka på en mer än 40-årig forskarkarriär med inriktning på malignt melanom, ett område där utvecklingen gått fort framåt. Nya effektiva behandlingar har inneburit stora framsteg inom området.
Ett forskningsspår har varit inriktat på att studera ärftliga förändringar hos familjer där det förekommer flera melanomfall.
– Vi har funnit att det finns en specifik svensk förändring i genen CDKN2A. Personer som bär på denna mutation har hög risk att utveckla melanom under sin livstid och måste skyddas med speciella uppföljningsprogram för att tidigt kunna upptäcka om det dyker upp några tumörer. Det vi också sett är att denna genförändring även innebär en ökad risk för tumörer i luftvägarna. Denna mutation ses endast hos en liten grupp av de patienter som har ärftlighet för melanom, men det är en viktig grupp som nu kan skyddas med hjälp av cancerförebyggande program.

Checkpointhämmare genombrottet
Det stora genombrottet inom behandlingen av malignt melanom kom tillsammans med utvecklingen av checkpointhämmare som stimulerar immunförsvaret att angripa tumörceller.
– Vi var de första i Sverige att prova dessa läkemedel. Jag minns när vi behandlade de första patienterna och hur besvikna vi var över att det inte hände något, förutom att många drabbades av biverkningar. Men det visade sig att effekten är fördröjd och sågs när patienter följdes under längre tid. Idag vet vi att patienter som har en bra effekt av immunbehandlingar också brukar ha en långvarig effekt av behandlingen.
Även de nya målsökande behandlingarna har god effekt på spridd melanomsjukdom.
– Runt millenniumskiftet upptäckte man att ungefär hälften av alla patienter med malignt melanom har en mutation i BRAF-genen, en gen som när den är onormalt aktiverad driver tumöruppkomst och orsakar att tumörer överlever och kan dela sig. Med den kunskapen som bas utvecklades nya läkemedel som inaktiverade den onormala genaktiviteten, vilket resulterade i väldigt goda och snabba effekter hos patienter med spridd sjukdom.

”Idag går det kanske inte alltid att bli av med sjukdomen, men den går att leva med.”

Prediktiva markörer
Båda checkpointhämmare och målsökande terapi är idag standardbehandlingar. Problemet är att det bara är hälften av patienterna som har en mutation i BRAF-genen och att det ännu inte finns några riktigt bra markörer som kan förutsäga behandlingssvar.
– I min grupp arbetar vi med att samla in prover från patienter för att försöka hitta prediktiva markörer. Det är ett fortgående projekt där vi samarbetar med andra grupper på KI och bland annat tittar på mikro-RNA i små blåsor som kan isoleras från blodprover. Vi studerar även proteinuttryck i syfte att finna markörer som kan hjälpa oss att välja rätt patient till rätt behandling.

Leva med sjukdomen
Det bästa med de gångna årens utveckling, säger Johan Hansson, är att malignt melanom har gått från att vara en sjukdom där de flesta patienter dog ganska snabbt efter diagnos, till att bli en mer behandlingsbar och kronisk sjukdom.
– Idag går det kanske inte alltid att bli av med sjukdomen, men den går att leva med och det finns behandlingar som inte förstör livskvaliteten på samma sätt som tunga cyto­statikabehandlingar gjorde förr i tiden.
Idag är han pensionär, men bara på pappret.
– Jag har svårt att slita mig både från forskningen och läkaryrket. Det finns mycket kvar att göra innan vi kan välja rätt behandling för varje enskild patient.