Från grundforskning till patientnytta

Birgitta Sanders forskning är sedan början av 2000-talet inriktad på mantelcellslymfom, en ovanlig men mycket aggressiv typ av lymfkörtelcancer. Under årens lopp har hennes forskning visat att mantelcellslymfom har en hög produktion av två så kallade cannabinoidreceptorer. Den ena av receptorerna återfinns vanligtvis bara i hjärnan och är involverade i belöningssystemen och bromsning av signalöverföring mellan nervceller. Den andra har betydelse för immunsystemet.
– Blodceller har vanligtvis mycket få cannabinoidreceptorer, vilket skulle kunna betyda att läkemedel som specifikt riktar in sig mot dessa receptorer skulle kunna döda lymfomceller utan att nämnvärt påverka de friska cellerna, förklarar Birgitta Sander.
Hennes forskningsgrupp har i tidigare försök visat att cancercellerna dör av höga doser cannabinoider. Låga doser har däremot ingen effekt på cellöverlevnad.
– Vi vet också att det finns kroppsegna cannabinoider, men vi har tidigare inte haft en aning om vad de har för uppgift i lymfom. Nu har en av mina doktorander sett att dessa kroppsegna cannabinoider påverkar hur cellerna rör sig och lägger sig i vävnaden. Det innebär att de sannolikt är viktiga för att bestämma om cellerna ska ligga kvar inne i lymfknutorna eller gå ut i blodet och sprida sig vidare i kroppen.
Detta, förklarar Birgitta Sander, är en viktig egenskap som är intressant i behandling av lymfom.
– Inom cancerterapi används redan en rad olika substanser som har till uppgift att bryta cancercellernas förmåga att sitta kvar i vävnaden. Så länge de har kontakt med andra celler är de nämligen lite skyddade eftersom de får överlevnadssignaler från de friska cellerna. Om man kan bryta signalen släpper cellerna taget vilket gör dem mer lättåtkomliga och känsliga för cytostatika.

Kliniknära
Ett annat spännande forskningsspår har lett ända in i klinik.
– Vi har startat ett projekt där lymfompatienter som har en stillsam sjukdom behandlas med en spray som innehåller två cannabinoider. Sprayen ges i bara en dos under tungan, sedan mäter vi vad som händer med cellerna i blodet. Så här långt ser det ut som att sprayen har en påverkan på både granulocyter och lymfocyter. Det verkar alltså som att det vi tidigare sett i cellodlingskulturer även fungerar i patient.
Att forskningen har nått patientledet liknar Birgitta Sander vid en dröm som har gått i uppfyllelse.
– Som patolog och grundforskare träffar jag inga patienter, så forskningen hade aldrig kommit så här långt utan samarbetet med mina hematologkollegor. Det här är ett skolexempel på translationell forskning. Cannabinoider är inget som kommer att kunna bota cancer men kanske kan de bli en viktig tilläggsbehandling; mycket tyder på det.