– Vi försöker hitta tumörcellernas svaga punkter och göra dem mer känsliga för behandling. Det säger Birgitta Sander, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid Karolinska Institutet, vars forskning befinner sig mitt i skärningspunkten mellan klinisk och basal forskning.
I början av 2000-talet arbetade Birgitta Sander och hennes forskargrupp med genexpressionsstudier och fann att cannabinoidreceptorer var högt uttryckta i mantelcellslymfom.
– Innan dess kände jag inte till någonting om cannabinoidreceptorer. Där och då hade jag inte en aning om att jag skulle ägna de kommande 20 åren åt dessa molekyler, men så blev det.
Under de gångna åren har forskningen gått från ren grundforskning till att nyligen resultera i en klinisk studie.
– Det är en liten studie där 23 patienter fått ett registrerat läkemedel för multipel skleros, en munspray som innehåller två växtcannabinoider. Preliminära resultat visar att munsprayen påverkar inte bara tumörceller utan även normala lymfocyter de närmaste timmarna efter spraydosen.
Birgitta Sander förklarar att påverkan av cannabinoider sannolikt har betydelse för hur, i det här fallet lymfomceller men sannolikt också vanliga lymfocyter, placerar sig i vävnaden.
– Vi tror att cannabinoiderna kan vara inblandade i det som kallas HOMING, vävnadslokalisation utav lymfocyter, och påverkar om de går ut i blodet eller lokaliserar sig till lymfknutor.
I lymfknutorna får tumörcellerna stimuli från andra celler. Dessa stimuli gör att cancercellerna delar sig och får en tillväxtstimulering, men det gör också att de blir motståndskraftiga mot celldöd – även den celldöd som orsakas av konventionella kemoterapimedel.
– Det är alltså mycket bättre att lymfocyterna går ut i blodet än till lymfknutorna. I vår studie gick de sannolikt tillbaka till lymfknutorna.
”Min drivkraft är att hitta de svaga punkterna för att på så sätt kunna attackera cellerna bättre.”
Försiktighet
Idag finns medicinskt registrerad cannabis i många europeiska länder och i USA. Studier från Israel visar att uppemot en fjärdedel av landets cancerpatienter använder cannabis för att lindra symtom.
– Våra resultat innebär att man ska vara väldigt försiktig med att ge cannabinoider till patienter med lymfom. Mycket höga nivåer av cannabinoider kan döda lymfomceller, men sannolikt går det inte att komma upp i de höga koncentrationer som krävs eftersom patienten får oacceptabla biverkningar. Koncentrationen måste vara lägre och då kanske effekten snarare blir att tumörcellerna återvänder till lymfknutorna, vilket inte är bra.
Cannabinoider påverkar även T-lymfocyter, kroppens egna försvarsceller mot cancer.
– Exakt vad det innebär vet vi inte idag, men vad vi vet är att cannabinoiderna påverkar det normala immunsystemet och att det sannolikt finns okända effekter av att ge cannabis samtidigt som man försöker ge patienten en botande kemoterapibehandling eller immunterapi. Det krävs mer studier för att kunna säga att det är helt ofarligt att ge cannabinoider till cancerpatienter. Det skulle jag inte våga säga idag.
Flera spår
Forskargruppen arbetar med flera spår på samma tema, där det gemensamma målet är att förstå vad cannabinoidreceptorer har för betydelse för lymfom.
– Vi skulle vilja utnyttja cannabinoidreceptorerna, men inte med något som aktiverar dem, utan snarare blockerar dessa receptorer. Om min teori stämmer skulle vi på det viset kunna få bort cellerna från den skyddande miljön i lymfknutorna och få ut dem i blodet där de är mer sårbara för kemoterapi.
Det som har drivit Birgitta Sander från dag ett är samma sak som driver henne idag: en vilja att förstå uppkomstmekanismerna bakom lymfom.
– Sannolikt har olika lymfom olika svaga punkter och vi har idag inga riktigt bra markörer för att kunna förutsäga det i diagnos. Min drivkraft är att hitta de svaga punkterna för att på så sätt kunna attackera cellerna bättre och bota fler patienter.